.

Lyssnar på fantastiska Brandon Flowers låt Crossfire.
Är sjukt medveten om att jag egentligen skulle behöva lite sömn nu, mitt plan lyfter från Arlanda 12.05 och jag ska upp betydligt tidigare... men sen vet jag ju också att när jag vaknar blir det plötsligt så påtagligt.

Jag ska åka ut i världen, och jag ska göra det ensam.
Jag vet inte när jag kommer tillbaks.
Äventyret börjar nu.

Är jag redo? Blir man ens det innan man åker?

Jag har inte hunnit med allt jag tänkt och det är sannolikt en del jag inte tänkt på som kommer göra sig påmint först när jag sitter uppe i luften och det inte finns någon återvändo.. och det är ju rätt skönt ändå. Att det som blir, det blir. Det enda jag kan göra ett bra tag framöver nu är det bästa utav varje situation, i alla lägen.

Nu ska jag ta hand om mig själv så totalt.
Och det känns så oerhört surrealistiskt. 

Platserna jag har fantiserat om blir verklighet för mig, och jag för dem, om bara en bunt timmar. Det här är verkligen mitt livs äventyr på så vis att oavsett vad jag gör i framtiden så är det här första gången jag släpper kontrollen och låter tiden visa sig.

Shit vad det står still i skallen.
Det är ju på riktigt för fan!

Kommer sakna folk så sjukt mycket!
Men oj, oj oj, vad underbart jag kommer ha det.

VAD GÖR VI?

NU KÖR VI!!!!