He stumbled into faith and though God is there all there is
Regina Spektor - Blue Lips
Nu kommer jag däcka. Mår så jävla kasst nu.
Amerikansk TV
Ett typiskt avsnitt av Oprah Winfrey show:
Oprah kliver in.
Hundratals medelålderskvinnor: WOHOHOHO!!!!!!!!!!!!!!!!!*klappar händer hysteriskt*
Oprah: Okay, thank you thank you..
Hundratals medelålderskvinnor: WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOH!!!!
Oprah presenterar programmet som antingen handlar om någon skandal i amerikansk media, en kändis som ska hyllas eller de böcker hon tycker är bäst i hela världen.
Gästen kommer in.
Gäst: Jesus, jesus, god god christ, blessed, so happy, best time of my life.
Oprah: Yes but do you really think so?
Gäst: Jesus, jesus, my life turned around, blessed, happy now.
Oprah: Good for you!
Plötsligt går predikan om att se sanning i själv och glädjen i livet till en skithäftig ny pryl alla bara måste ha och gissa vad publiken? YOU'RE ALL GETTING OOOOOONE!!
Hundratals medelålderskvinnor: IIIIIIIIIIIIIIIIIHAAAAAWOOOHHHOOO!!!!!!!!*klappar händerna hysteriskt*
Och så shippas produkter ut till hela publiken och alla är glada och nöjda till nästa gång.
Good is better than perfect
Man måste skaka ur sig oroskänslor ibland.
Men hur vet man när det är rätt? Hur vet man när magkänslan faktiskt menar allvar?
Jag vill helst inte lyssna.
Rensar tankarna med planering utav volontärarbete. Är det inte dags att lämna Sverige snart? Yes.
Familjen på finrestaurang
Maten serverades såklart i en stor, djup tallrik och täckte knappt hela botten. Det här var också en liten fnitterfaktor för mig, men den var väldigt god i alla fall.
Så vad pratar en familj om när den är samlad på faderns födelsedag?
Well. Min syster börjar prata om när hon var aspackad och två av hennes kompisar hade sex på henne(nej inga detaljer, vad tror ni om oss? Hon var däckad och fick veta efterråt), och jag börjar berätta en av mina favoritberättelser om när en av mina kompisars föräldrar halkade i hennes spya.
Sen vi skrattade gott och ogenerat. Dessutom skämtade vi hela kvällen om hur whitetrash vi var och hittade på en hel del logiska anledningar till varför.
Någonting säger mig att det inte var de vanligaste samtalsämnena på det där stället.
(På kvällen spelade vi TP relativt sent och alla var lite trötta och flummiga, så jag började kalla min pappa för "din jävel" när det gick bra för honom, och han svarade med "well fuck you haha", det var väldigt familjärt och trevligt. Efter ett tag var vi alldeles för ofokuserade och fick ge upp spelet med pappa i ledningen)
Lazy deey
Resultatet av ingen sömn:
- typ gråmelerat ansikte(jättepigg ser jag ut!)
- röda ögon(linserna klibbar fast också, joy!)
- milt gnällig(buhu, synd om mig, osv)
- seg(lönlöst att konversera med mig)
- Ett starkt sug efter ost(ingen kommentar)
- stel överallt(legat i samma position för länge)
- trött(nån som undgår logiken?)
Så slutsatsen vi kan dra är att jag är körd i huvudet och får skylla mig själv som inte somnar när jag försöker. Men annars mår jag väldigt "Lalalalalalalala wehoo woppido oh yeaah" idag så vem kan klaga? Nu tänker jag göra ett vågat attempt att se anständig ut, ikväll ska det ätas på restaurang.
Ciao.
Dagens erkännande
Då jag funderar på om jag ska publicera detta eller inte pågår ett krig inombords. Mitt huvud säger "nej, nej nej!", men mitt hjärta säger tvärtom. Jag är helt för att man ska kunna vara ärlig med sig själv och andra, även om det tar emot ibland. Därför är det kanske dags för mig att göra det här officiellt.
So here it goes. Jag tänker berätta för er vad jag gör just nu.
Jag lyssnar på Alexander Rybak - Fairytale, och från allra första tonen har jag gjort det med stor glädje. Nu vet ni den mörka sanningen.
(För er som nu känner starka känslor av äckel, illamående eller avsmak så är det här en helt naturlig reaktion. Detta är dock endast övergående, och med lite tur så kommer ni även återfå lusten att se mig i ögonen igen)
En timme i månaden
Från en svältperiod i Indien.
Varje månad så dras en summa ifrån mitt konto. Jag tror det ligger på ungefär 400 kronor just nu. Det här är pengar jag aldrig ens anser har varit mina. De är hela tiden menade till någonting annat, någonting större och viktigare än mig.
Varje månad ger jag pengar till olika välgörenhetsorganisationer. Unicef får pengar att bekämpa fattigdomen med, Greenpeace att kämpa för miljön med, Amnesty får till sin kamp för mänskliga rättigheter, Webaid får till deras varierade månadsprojekt för både natur, människa och djur.
Jag ser det såhär. Fyra timmar av de som jag jobbar varje månad är helt enkelt frivilligarbete, mitt bidrag till en mer rättvis värld. Det förbigår fortfarande mitt förstånd hur vem som helst som faktiskt har ett jobb kan anse sig behöva hela månadslönen. Om man inte lider av fattigdom eller skulder så kan man undvara hundra kronor. Man kan låta bil att unna sig några lattes, juice till frukosten någon vecka, glass till fredagskvällen. Vad än man nu brukar lägga sina extrapengar på så kan man faktiskt avvara åtminstone en liten del.
För tro mig, allesammans, bidrag gör skillnad. Och för er som räds att hela summan inte går till ändamålet så lovar jag att den delen som faktiskt gör det hjälper bra mycket mer än inga pengar alls hade gjort.
Ni kan offra en arbetstimme i månaden.
Vi delar trots allt den här jorden tillsammans.
One Love
Börjar lyssna på David Guettas album One Love på Spotify. Efter tre låtar är jag helt jävla såld, som om jag inte älskade hans musik innan. Men det här är det bästa jag hört honom göra. Nog för att jag jag älskar en del utav hans tidigare musik, Love is Gone är ju en klassiker, men alltså... Hans nya låt Getting Over. Jag vill gifta mig med det där soundet. Jag vill att det ska finnas där när jag går och lägger mig, och sen när jag vaknar ska jag leendes värma mig om för att hitta det brevid mig. Jag vill äta min skål med flingor framför det här soundet varje morgon. Så mycket tycker jag om det. Fanemej helt sanlöst.
Det finns ingen typ utav musik som kan göra mig så lycklig som den här.
Dessutom har herr Guetta riktigt sköna gästartister till i princip varje låt på albumet.
Bullshizz
Jag tittar på klockan och inser mig slagen; än en gång har jag fallit för uppesittarberoendet.
Därför tänker jag ta vara på den här tiden med ett inlägg i seriös ton.
Eller inte. Herregud min hjärnaktivitet är så enkelspårig just nu att jag inte ens skulle kunna formulera ett inlägg om vad jag åt till frukost.
Varningsklocka. God natt. Jag lovar er att framöver försöka utnyttja den här bloggen och den värdefulla tiden ni lägger ni på att faktiskt läsa till någonting mer vettigt. Jag har mycket att komma med.
Kärleksförklaring
Du och jag, på en bardisk i Grekland.
Är det inte så det ska vara?
Du är golden honey!
Hey baby, I love ya, come sit with me;)
Det är så mycket damp över dig, Annika
Jag har dansat Joy Division dans som Frankenstein, jag har dansat "björn på jakt" dansen, jag har ålat omkring på golvet och desperat försökt ta mig upp i sängen till Jessica Simpsons "You take my breath away", jag har myntat begreppet waggawagga, jag har lyssnat på David Hasselhoffs vedevärdiga cover på La Isla Bonita och jag har mitt i allt detta sett filmen Control som är av väldigt seriös natur.
Jag har dessutom fått det magiska citatet "Det är så mycket damp över dig, Annika" som ett minne att vårda. Sagt utav Bella, självfallet. Hon är för övrigt anlendingen till att jag gjorde alla de där sakerna ovan från första början.
Ruskigt bra kväll.
SNART HELG! Då ska jag antagligen äntligen äntligen få träffa mah guy.
Jag och Bella på Djurgården. Inget onormalt här inte.
(Jag gråter om någon tror vi är seriösa)
Awakening
Dvs helt stengrå himmel och täta små regndroppar.
Ville inte ligga kvar i sängen den här morgonen. Så fort jag vaknade kände jag mig väldigt med. För första gången på många dagar så är det inte som att det ligger ett lock över mig. Jag har verkligen vandrat omkring och försökt få mig själv att vakna upp mentalt, men det har inte fungerat. Förvisso har jag vetat precis vad allting har berott på men det har inte hjälpt mig att komma ur det.
Så nu, plötsligt, kan jag lyssna på vad andra säger utan att få tysta ner någoning i mitt bakhuvud. Jag kan lyssna på musik utan att starta om låtarna om hela tiden för att jag knappt känner att lyssnar. Jag kan njuta av mina sista dagar i ledighet.
Thank you.
(Sen kanske jag borde ifrågasätta mitt mentala tillstånd nu också med tanke på att jag sitter och njuter av den gamla dängan Show Me Heaven, men fan, det vore väl lite väl idealistiskt att förvänta sig en hel återställning mentalt)
Att åka hem
Det började med att en man vinglade sig emot oss från andra sidan gatan, vi satt kvar och inväntade eventuell problematik. När han kommer fram spärrar han upp ögonen och räcker ut tungan, sedan mumlar han någonting om en buss och sätter sig brevid oss. Vi suckar mest för oss själva och går därifrån, och pratar med två väktare en stund. Det här stoppar dock inte psycho nr 1, som helt enkelt vinglar fram till väktarna och säger att "de där är mina tjejer" och frågar om vi vill följa med till McDonald's, så väktarna får jaga bort honom.
Med psycho nr 1 undanröjt suckar vi lättat och går och sätter oss igen. Det tar dock inte många minuter innan nr 2 kommer vandrandes. En solklart aspackad herre i sina äldre dagar som torkar bort snor med ett gammalt kvitto skrider charmigt in brevid oss. Han frågar när bussen går, och när jag frågar vilken han menar är svaret självklart "Det finns bara en buss!" och jag inser direkt att alla attempts att vara trevlig mot honom vore bortkastade.
Så när nr 2 står och är allmänt spydig och frågar mig om vi har cigg så kommer psycho nr 3. Den här herren talade engelska och var till synes ganska harmlös. Han verkade varken full eller drogad, utan klev fram och frågade oss vart vi ska någonstans och frågar om vi är svenska.
Följande scenario utspelar sig sedan mellan nr 2 och 3.
Psycho 2, i otrevlig ton: Hey, you have ciggarettes?
Psycho 3, otroligt lugn: Fuck you. Do you want your fucking ass kicked?
Psycho nr 2: ?
Pscycho 3: How about that? I'll kick your ass. No? Didn't think so.
Psycho 2, mumlandes: Why are you so...uh rude?
Så jag och Bella reser på oss för andra gången och går till våra väktarkamrater istället.
Om det inte varit för väktarna hade allting känns oerhört hotfullt, speciellt psycho 3 som hade ett väldigt obehagligt lugn kring sig, hans sätt att fråga om han ska slå ner den andra killen kändes väldigt ärligt. Han hade gjort det utan att blinka.
ALLT VI VILLE VAR ATT TA BUSSEN HEM. God damnit.
Sedan kan man ju reflektera över tryggheten med en väktare som tror vi ser honom som en hjälte och väldigt stolt gör high-five med sin arbetskamrat när han har jagat bort psycho nr 1. Haha.
Uppdrag Ernst
Jag betraktar min trasiga byrå lite uppgivet. Luckan längst ner har sedan länge ramlat av helt, och som om denna tragik inte vore nog så har nu även botten på mittenlådan gett upp och fallit ner. Jag ser mig om. Högar av kläder pryder min säng, och fåtöljen i hörnet går knappt att se under alla plagg. Jag behöver den här byrån.
Så tänker jag för mig själv: Vad skulle Ernst ha gjort?
Och med ett stort mått inspiration inser jag att det enda rätta är att med ett mysigt leende dra på sig arbetsshortsen och get to work. Han hade säkert också hukat sig framför sitt verk och med en len stämma förklarat att "resultatet blev mycket gosigare än väntat till och med. Jag ska nog linda in mig i en yllefilt och slå mig ner med en god bok, här i mittenlådan". Sedan hade han blickat in i kameran och låtit leendet vila i en varm position, innan han varsamt krupit ner i sin älskade byrålåda.
Min motivation är att med viljan går allt, och förhoppningvis också med lite silvertejp och användning av hammare och spik. Jag har aldrig varit en händig person, men jag kan bli! Med Ernst på näthinnan sätter jag igång.
Det var fan
Men så vaknar jag vid nio, och hör fågelkvitter(inte det irriterande skriet från mina parakiter, utan äkta småfågelkvitter utanför fönstret) och känner solen bjuda på lite mer värme. Jag trodde faktiskt att solen hade tackat för sig för den här sommaren så det här känns helt klart glädjande. Nu gäller bara uppdrag-göra-någonting-utav-dagen.
For starters tänker jag hiva i mig mängder med müsli, sen ska jag jobba stenhårt på att njuta av en av mina sista lediga vardagar på en lång tid. Från och med 1a september är det jobb varje vardag, allaround. That's fucked up ya'lls, tänka sig att jag faktiskt ska syssla med någonting vettigt!
För övrigt saknar jag Martin om möjligt mer nu efter att ha sett bilder på honom och hans grabbar i rosa kjol. Det var magiskt. Så; nya influensan kan dra åt helvete.
Jag vill avrunda lite snyggt med den här, som får mig att skratta oförklarligt mycket:
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
kund idag
Hans respons blev "vafan håll käften, om du säger ett ord till när en man pratar så vet du vad som händer".
Och så spred sig en känsla som bäst beskrivs som olustig genom hela min kropp.
Lights will guide you home..
Jag borde ha varit och sett Coldplay ikväll. Jag tycker så mycket om deras Viva La vida album, speciellt låten Lost som den här bloggens namn ju inspirerats utav. Och Reign of Love, lyssnar sällan på den men det finns ingen bättre låt när det regnar och man åker tåg eller buss. Dessutom vet jag att de har spelat Fix you på den här turnen förut, och den låten betyder väldigt mycket för mig. Det är en sån där låt jag tycker om att lyssna på men samtidigt inte alltid mår bra av, den river upp hur mycket ansträngda minnen som helst. Skulle vara en häftig känsla att höra en hel arena sjunga med till den texten.
De verkar vara ett riktigt bra liveband, Coldplay.
Ah well. Bättre humör nu i alla fall! Jag behövde en stunds återhämtning, lite glad musik och en titt på filmen Anchorman. Om ni inte har sett Anchorman så vill jag rekommendera den till alla som tycker om Will Ferrel filmer i stil med Zoolander och Blades of Glory. Fullkomlig idioti när den är som mest underbar! 
Från fightingscenen ur Anchorman.
(Innehållandes treuddar, spanjorer, hästar och granater)
Nya tag imorgon.
Guh
Men hur som helst ville jag bara säga Blah.
Blahblahblah hoppas att den här kvällen tar slut fort.
Åh. Orka vara i mitt jävla miffohuvud.
:) jag vet, otroligt optimistiskt.
Kay, sooo
Reeeeeeeeeeeeeegn. Men suck my dick rainy days, för idag är en riktigt fin dag. Om en timme är jag påväg till mitt jobb och ska ha min allra första arbetsdag. Fem timmars arbetspass, så det blir en mjukstart.
Lite nervös men mest peppad - jag tänker ta alla med storm! Storhetsvansinnet kanske är lite i överkant, men bättre det än tvärtom mina kära vänner.
Dagens goda humör grundar sig dels i att Martin kommer hem idag, men också i attjag har träffat Bella två dagar i rad. Att förklara vad det är som är så kul med våra påhitt är problematiskt. Men att plötsligt springa iväg brölandes på JC, få agressionsutbrott samtidigt som man skuttar, börja jaga varandra vid Klarabergsviadukten, leka i olika former och plötsligt börja dansa i rulltrappor... Det är livet kära vänner, och med henne sköljs hämningarna iväg.
Här drabbas Christine av.. oss, helt enkelt.
Llamas with hats
Llamas with hats
Här har ni den nakna sanningen om min humor.
Den här är så fantastiskt rolig.
"My stomach was making the rumblies.. that only hands could satisfy"
Än idag är det ett mysterium
I handen höll han en genomskinlig påse full med halva bananer. Bananer delade på mitten.
Mina tankar gick i högvarv. Vad skulle han med dem till? Om han nu tänkte använda dem till mat, hade det inte varit smartare att dela dem på plats för att undvika att de blir dåliga i värmen? Och om han nu skulle göra mat av dem borde det rimligtvis ha gällt mat till ett större sällskap, men i så fall hade han väl varit lite mer uppklädd?
Frågorna var många och än idag obesvarade.
Marcus föreslog att han kanske var allergisk mot hela bananer, men hur mycket jag än vill uppmuntra hans idé så är den såpass idiotisk att jag låter bli. Mysteriet förblir olöst.
And off they go
Jag undrar hur långt de har kommit när jag börjar. Folk kommer ju dessutom sikta mot utlandsstudier så det närmsta typ, fem åren blir en blanding av olika destinationer och bostäder. Jag hoppas verkligen med hela mig att alla kommer hålla ihop ändå.
Skolmässig har jag haft huvudet i Uppsala hela tiden men it breaks my heart att jag antagligen kommer få flytta längre. För Uppsalas miljölinjer är i huvudsak civilingenjörsrelaterade. Ärligt talat verkar Uppsala som den perfekta staden annars så det känns fanemej sorgligt. Här ska granskas utbildningar...
En del nytta är på gång i mitt lite ostrukturerade liv anyways. Jag börjar jobba på allvar i helgen, jag har anmält mig till högskoleprovet, jag har kollat upp en lämplig spanskakurs och i dagarna är det dags att äntligen se vilket snitt jag har. Jag har undvikit mitt snitt hela året, men nu inför högskoleprovet är det vettigt att ha koll på vad jag vill överträffa.
Nu börjar allvaret och det ska faktiskt bli riktigt skönt. Jag tänker fortfarande ut och resa, men jag kan ju göra konstruktiva saker samtidigt.
Sounds good. Nu är det läge att njuta av det som kan vara Stockholms sista soldag den här sommaren enligt prognoser. Yikes. Och ikväll blir det middag med min most precious Bella.
Assåå.. uhm.. jag.. eh
Finns det människor som är så?
Det kanske bara är hennes image, hon vet ju att hon får läsare för det.
Men eh. Jag tappar hjärnceller för varje sekund jag ser på den där videon.
"Viktiga" lärdomar
Föra på balkongen
Det finns en del slutsatser att dra efter en partyvecka i det gemytligt omtumlande Kreta.
Här är några listade erfarenheter från en galen vecka:
Greker spelar mycket musik av Pitbull.
Greker står gärna still brevid dansgolvet.
Greker dricker stora mängder hemmagjord Raki, och delar gärna med sig.
Greker struntar i allt vad åldersgränser heter.
Greker dansar gärna Zorba the Greek, vid alla givna tilfällen.
Alla heter tamejfan Kostas!
Att tända eld på restaurangolv är bara ett nöje.
Det är fest alla dagar i veckan.
Grekiska män gillar inte grekiska kvinnor(?).
Ouzo är billigt - och gott!
Cosmopolitan kan smaka vidrigt.
Ta inte med dig rosa sand hem - fängelsestraff.
Dansa på bord, dansa på bord, dansa på bord!
Toaletterna på uteställen har ofta inget lås(!).
Undvik att sitta utanför toaletterna om du inte vill bli stött på.
Alla är tamejfan släkt!
På Restaurang Platanos festar personalen i samma takt som oss.
"Even if you love Spaghetti, maybe one day you want penne" - Nektarios
Jag & Jenny ser lesbiska ut, eller så är vi systrar.
Välter du någonting när du dansar på baren får du smisk - Jenny vet.
Är du ute före ett så är du ute för tidigt.
Namnet Jenny förväxlas helst med danny, janne eller jonny.
Min pojkvän heter tydligen "Joy" för att det står det på mitt halsband.
Blinkande spidermanglasögon? Kastas helst ut på gatan.
Går du brevid en gata så tutar bilar. Konstant. Testosteronöverdos?
Den populäraste klubben är så full så att ingen ändå får plats att dansa på dansgolvet.
En drink ingår i det redan billiga inträdet - score!
Sorglig insikt; draget är fan så mycket bättre än i Sverige.
Tomtebloss, tomtebloss, tomtebloss!
Efter en vecka så kan du bli för trött för att orka prata. For real.
Tack för veckan Jenny, nu måste vi nog landa;)
Anastascio, Jag, Jenny och Raki.
Splendid
Sie gladers på hotellrummet.
And... Oh lucky Lucky, Do It Like a truck!
Back to basics
I'm back, på fler än ett sätt!
Dels är jag hemma från min hysterisk roliga Kretaresa med Jenny.
Dels har jag fått Internet igen.
Dels så har jag fått jobb.
Om några minuter är det dags att åka in till jobbet för första gången, idag ska jag bara lära mig hur kassarutinerna och sådant fungerar tror jag. Sen kanske jag kommer få stå själv första gången redan i helgen - som också är de allra första passen. Nervös? Faktiskt lite. Men jag har ändå en känsla av att den här arbetsplatsen kommer kunna vara mer positiv än tidigare, jag kanske till och med orkar vara sådär käckt übertrevlig mot kunderna.
Dessutom kan jag ju redan The och Kaffe, och självklart är det ett sådant jobb mitt nu tredje också är.
Nu kommer det hagla in updates, jag måste dessutom visa lite bildexempel på den vackra dansen Zorba the Greek som jag och Jenny har dansat brevid eldringar på restauranggolv samt ute på gator. Med festande servitörer och grekiska gubbar, say what now?
Och nu när jag överger er så får ni den här låten som tröst. Om ni inte diggar är ni knäppa.