.

Hej Augustiväder!
Dvs helt stengrå himmel och täta små regndroppar.

Ville inte ligga kvar i sängen den här morgonen. Så fort jag vaknade kände jag mig väldigt med. För första gången på många dagar så är det inte som att det ligger ett lock över mig. Jag har verkligen vandrat omkring och försökt få mig själv att vakna upp mentalt, men det har inte fungerat. Förvisso har jag vetat precis vad allting har berott på men det har inte hjälpt mig att komma ur det.

Så nu, plötsligt, kan jag lyssna på vad andra säger utan att få tysta ner någoning i mitt bakhuvud. Jag kan lyssna på musik utan att starta om låtarna om hela tiden för att jag knappt känner att lyssnar. Jag kan njuta av mina sista dagar i ledighet.

Thank you.

(Sen kanske jag borde ifrågasätta mitt mentala tillstånd nu också med tanke på att jag sitter och njuter av den gamla dängan Show Me Heaven, men fan, det vore väl lite väl idealistiskt att förvänta sig en hel återställning mentalt)