He's a lady
Jag ser hur han spanar genom gången och kollar efter en ledig plats brevid en tjej. Jag känner igen honom sedan tidigare, och precis som förväntat dunsar han osmidigt ner på sätet brevid. Han har gått ifrån att vara en lite illaluktande rund man med långt vågigt hår, till en lite illaluktande rund man med långt vågigt hår som sminkar sig, klär sig i kjol och har spetsiga klackstövlar.
Det är få saker som känns så "oh wtf" som att sitta brevid en maskulin crossdresser på bussen hem när man har haft en seg dag med huvudvärk och trötthet.
Det är få saker som känns så "oh wtf" som att sitta brevid en maskulin crossdresser på bussen hem när man har haft en seg dag med huvudvärk och trötthet.
Stanna hemma, snikna kärring!
Kundkatergori: Folk som inte borde få vistas ute
Så fort jag såg kvinnan med den röda träningsdräkten i sammet komma gåendes emot mig med fladdrande kinder så insåg jag; det här blir problem. Hon var upprörd. Hon hade fått sockerfria karameller istället för de vanliga med socker i, som hon ville ha från början. Hon skulle därför promt byta den öppna förpackningen. Jag förklarade med sammanbiten stämma att tyvärr var sockervarianten slut, och så fort orden lämnat mina läppar sa hon högfärdigt att hon ska ha pengarna tillbaks.
(Notis: Har man på sig en röd sammetsträningsdräkt mitt på dagen så har man ingen rätt att vara högfärdig. Ayway..)
Hon påpekade ilsket att hon minsann åkt långt helt i onödan nu, och hennes ögon spärrades upp till den graden att de nästan lös upp hennes bleka ansikte och blottade alla rynkor hon säkert samlat på sig genom att vara en kärring mot andra butiksbiträden.
Så jag gav henne pengarna tillbaks medan hon fortsatt malde på om att "du får säga till karln att han inte kan hålla på sådär", syftandes till min chef som hade gett henne kaffekarameller när hon bad om just kaffekarameller. Jag sa att han kanske antog att hon skulle ha sockerfria och gav henne femtioöringar istället för enkronor i ren jävlighet. Dessutom passade jag på att vara ypperligt spydig och det kändes väldigt tillfredställande.
Jag hoppas hjärtligt att hon inte kommer tillbaks.
Så fort jag såg kvinnan med den röda träningsdräkten i sammet komma gåendes emot mig med fladdrande kinder så insåg jag; det här blir problem. Hon var upprörd. Hon hade fått sockerfria karameller istället för de vanliga med socker i, som hon ville ha från början. Hon skulle därför promt byta den öppna förpackningen. Jag förklarade med sammanbiten stämma att tyvärr var sockervarianten slut, och så fort orden lämnat mina läppar sa hon högfärdigt att hon ska ha pengarna tillbaks.
(Notis: Har man på sig en röd sammetsträningsdräkt mitt på dagen så har man ingen rätt att vara högfärdig. Ayway..)
Hon påpekade ilsket att hon minsann åkt långt helt i onödan nu, och hennes ögon spärrades upp till den graden att de nästan lös upp hennes bleka ansikte och blottade alla rynkor hon säkert samlat på sig genom att vara en kärring mot andra butiksbiträden.
Så jag gav henne pengarna tillbaks medan hon fortsatt malde på om att "du får säga till karln att han inte kan hålla på sådär", syftandes till min chef som hade gett henne kaffekarameller när hon bad om just kaffekarameller. Jag sa att han kanske antog att hon skulle ha sockerfria och gav henne femtioöringar istället för enkronor i ren jävlighet. Dessutom passade jag på att vara ypperligt spydig och det kändes väldigt tillfredställande.
Jag hoppas hjärtligt att hon inte kommer tillbaks.
Baci - allvetare
Jag vill välkomna er till en ny kategori här i min blogg.
Baci; allvetare.
Baci är en italienare som jag och Jenny träffade ett flertal gånger i Kreta, och han har visat sig vara ett praktexemplar av en person utan självdistans. Dessutom, så är han väldigt säker på att han vet allt.
Därför vore det ju fel av mig att inte sprida hans visdom, och ikväll vill jag lösa en fråga som kan vara större än någon annan i mänskligheten. Kärleken. När hittar man den rätte? Hur vet man om man har gjort det?
Med Bacis alldeles egna ord ger jag er en exlusiv insikt.
"the love its come slowly .i know that"
Så alla ni som går och trycker på kärleksmuskeln och känner att den inte växer - det är lugnt! Kärleken kommer sakta.
Baci vet det.
Baci; allvetare.
Baci är en italienare som jag och Jenny träffade ett flertal gånger i Kreta, och han har visat sig vara ett praktexemplar av en person utan självdistans. Dessutom, så är han väldigt säker på att han vet allt.
Därför vore det ju fel av mig att inte sprida hans visdom, och ikväll vill jag lösa en fråga som kan vara större än någon annan i mänskligheten. Kärleken. När hittar man den rätte? Hur vet man om man har gjort det?
Med Bacis alldeles egna ord ger jag er en exlusiv insikt.
"the love its come slowly .i know that"
Så alla ni som går och trycker på kärleksmuskeln och känner att den inte växer - det är lugnt! Kärleken kommer sakta.
Baci vet det.
Min räddning finnes i sockerkicken
Jag sov uruselt inatt. Vaknade gång på gång bara för att hålla mig själv från att väcka Martin (jag hade ju liksom dessvärre ingen anledning att förstöra för honom) så jag vred och vände och stirrade in i väggen. Det var jättekul i ungefär tre sekunder. Så när jag vaknade för kanske sjunde gången och var tvungen att faktiskt gå upp så kände jag mig inte riktigt utvilad och den känslan har definitivt hängt med mig hela dagen.
Så står man där. Fredagseftermiddag. Med kö i butiken och petiga kunder att hantera med ett leende på läpparna och en lättsamhet i presentinslagningen; det var bara att inse. En kick behövdes, och en kort runda till Pressbyrån senare hinkade jag i mig en Red Bull. Red Bull är skit. Men det är tamejfan riktigt välgörande skit ibland, för efter en burk höll jag igång så länge som det behövdes med nästan onaturlig entusiasm.
Dock var jag såpass speedad att jag inte ens märkte bråket i butiken förren min chef bokstavligen jagade ut en kille och skrek efter honom..
Don't mess with my boss.
Vad är det där för lallare?
Jag ser hur den här personen med ett stort, genuint leende hivar fram teburk efter teburk till kunder. Hon pratar glatt på om butikens olika kaffebönors egenskaper, allt för att kunden ska få precis den aromatiska upplevelse denna önskar. Hon lägger upp pralinerna i små gyllene askar, noggrant utvalda för att det ska vara både estetiskt tilltalande och en smakrik upplevelse.
Hon knapprar på kassan illa kvickt, men med en lättsamhet som är nästintill melodisk.
Det spelar ingen roll att växeln i kassan börjar ta slut, att en kö utav lite stressade kunder artar sig, att hon har hällt upp trettio hekto te senaste halvtimmen. Hon tröttnar inte för det. Nej, det är med stor entusiasm hon åtar sig uppgiften att packa ihop presentpåsar till alla de som önskar.
Det sjuka är alltså att den här personen är jag.
Sen när blev jag så fruktansvärt gemytlig på jobbet?
Jag har verkligen varit ett under utav förtjusning mina första veckor på jobbet. Jag pratar på om tesorterna som om jag verkligen bryr mig, jag skämtar glatt och jag blir sällan det minsta nedstämd utav otrevliga kunder.
För helt ärligt.. Jag tycker inte om kaffe. Jag har inte ens något färskt te hemma.
Antingen så är jag en väldigt glad eller en väldigt falsk person på jobbet.
Jag återkommer när jag har listat ut vilket:)
Godnatt
Hur kan man inte bli glad?
Idag tog jag och Arvid en fika innan jobbet. Sedan besökte inga mindre än Linn, Danne, Jesper och Flemman mig när jag stod där och knegade. De två sistnämnda åkte jag dessutom sällskap hem med.
Så totalt underbart när folk kommer förbi och verkligen slänger upp mitt humör sådär.
Dessutom ska jag träffa Martin om en liten stund.
Megabradag!
Straighta män och sjuka bögar
Några av de bilder som togs i onsdags.
Jag ligger redan uppe på hemsidan det känns ju lite besynnerligt att se mig själv där måste jag säga! Men också veldig roligt. Dock var min lugg för lång för att jag skulle få ha den så vi kommer ta lite nya bilder på fredag för att få det rätt.
Jag sitter här och fördriver tid innan det är dags att sminkas, så jag tänkte att jag kunde vara så storsint att jag delar med mig utav en helt underbar konversation jag hade med min frisör Pontus och hans arbetskamrat igår. På tal om hår liksom. De är båda två homosexuella män i sina bästa år.
Vi snackade om hysterin kring svininfluensan.
Jag: Min pojkvän hade fakiskt den här för ett par veckor sedan.
Pontus till arbetskamrat: Hörde du det, hennes kille hade baconsnuvan!
Arbetskamraten: Asså, hur länge var han sängliggande?
Jag: Han var väl som mest sjuk i typ tre dagar.
Arbetskamraten: Asså det är så med straighta män, så fort dom nyser så tror dom att dom ska dö! Vi bögar är bara sjuka i en dag, resten är semesteeer!
Haha, I love it. Vill ni ha en duktig, pratglad och vänskaplig frisör ska ni lätt gå till Pontus i PK-huset. Det är verkligen ett nöje att klippa sig där! Det var han som fick den stora äran att skapa min lugg.
Nu ska jag pynta tårtor!
Och förresten..
Vad är sannolikheten att man hör namnet Hoyt två gånger samma dag? Fram till igår visste jag inte ens om att det namnet existerade.
Döp inte era barn till Hoyt. Det är omoraliskt (förutsatt att barnet inte har gjort er väldigt ont och därmed förtjänar det, då är det bara att döpa utav bara helvete).
Döp inte era barn till Hoyt. Det är omoraliskt (förutsatt att barnet inte har gjort er väldigt ont och därmed förtjänar det, då är det bara att döpa utav bara helvete).
Att åka hem
Jag och Bella gjorde ingenting speciellt inatt när vi satt vid centralstationen och väntade på nattbussen. Men någonting vi tillsammans kunde konstantera var att det enda som behövs för att locka till sig kringströvande psychos är att hel enkelt vara ung kvinna.
Det började med att en man vinglade sig emot oss från andra sidan gatan, vi satt kvar och inväntade eventuell problematik. När han kommer fram spärrar han upp ögonen och räcker ut tungan, sedan mumlar han någonting om en buss och sätter sig brevid oss. Vi suckar mest för oss själva och går därifrån, och pratar med två väktare en stund. Det här stoppar dock inte psycho nr 1, som helt enkelt vinglar fram till väktarna och säger att "de där är mina tjejer" och frågar om vi vill följa med till McDonald's, så väktarna får jaga bort honom.
Med psycho nr 1 undanröjt suckar vi lättat och går och sätter oss igen. Det tar dock inte många minuter innan nr 2 kommer vandrandes. En solklart aspackad herre i sina äldre dagar som torkar bort snor med ett gammalt kvitto skrider charmigt in brevid oss. Han frågar när bussen går, och när jag frågar vilken han menar är svaret självklart "Det finns bara en buss!" och jag inser direkt att alla attempts att vara trevlig mot honom vore bortkastade.
Så när nr 2 står och är allmänt spydig och frågar mig om vi har cigg så kommer psycho nr 3. Den här herren talade engelska och var till synes ganska harmlös. Han verkade varken full eller drogad, utan klev fram och frågade oss vart vi ska någonstans och frågar om vi är svenska.
Följande scenario utspelar sig sedan mellan nr 2 och 3.
Psycho 2, i otrevlig ton: Hey, you have ciggarettes?
Psycho 3, otroligt lugn: Fuck you. Do you want your fucking ass kicked?
Psycho nr 2: ?
Pscycho 3: How about that? I'll kick your ass. No? Didn't think so.
Psycho 2, mumlandes: Why are you so...uh rude?
Så jag och Bella reser på oss för andra gången och går till våra väktarkamrater istället.
Om det inte varit för väktarna hade allting känns oerhört hotfullt, speciellt psycho 3 som hade ett väldigt obehagligt lugn kring sig, hans sätt att fråga om han ska slå ner den andra killen kändes väldigt ärligt. Han hade gjort det utan att blinka.
ALLT VI VILLE VAR ATT TA BUSSEN HEM. God damnit.
Sedan kan man ju reflektera över tryggheten med en väktare som tror vi ser honom som en hjälte och väldigt stolt gör high-five med sin arbetskamrat när han har jagat bort psycho nr 1. Haha.
Det började med att en man vinglade sig emot oss från andra sidan gatan, vi satt kvar och inväntade eventuell problematik. När han kommer fram spärrar han upp ögonen och räcker ut tungan, sedan mumlar han någonting om en buss och sätter sig brevid oss. Vi suckar mest för oss själva och går därifrån, och pratar med två väktare en stund. Det här stoppar dock inte psycho nr 1, som helt enkelt vinglar fram till väktarna och säger att "de där är mina tjejer" och frågar om vi vill följa med till McDonald's, så väktarna får jaga bort honom.
Med psycho nr 1 undanröjt suckar vi lättat och går och sätter oss igen. Det tar dock inte många minuter innan nr 2 kommer vandrandes. En solklart aspackad herre i sina äldre dagar som torkar bort snor med ett gammalt kvitto skrider charmigt in brevid oss. Han frågar när bussen går, och när jag frågar vilken han menar är svaret självklart "Det finns bara en buss!" och jag inser direkt att alla attempts att vara trevlig mot honom vore bortkastade.
Så när nr 2 står och är allmänt spydig och frågar mig om vi har cigg så kommer psycho nr 3. Den här herren talade engelska och var till synes ganska harmlös. Han verkade varken full eller drogad, utan klev fram och frågade oss vart vi ska någonstans och frågar om vi är svenska.
Följande scenario utspelar sig sedan mellan nr 2 och 3.
Psycho 2, i otrevlig ton: Hey, you have ciggarettes?
Psycho 3, otroligt lugn: Fuck you. Do you want your fucking ass kicked?
Psycho nr 2: ?
Pscycho 3: How about that? I'll kick your ass. No? Didn't think so.
Psycho 2, mumlandes: Why are you so...uh rude?
Så jag och Bella reser på oss för andra gången och går till våra väktarkamrater istället.
Om det inte varit för väktarna hade allting känns oerhört hotfullt, speciellt psycho 3 som hade ett väldigt obehagligt lugn kring sig, hans sätt att fråga om han ska slå ner den andra killen kändes väldigt ärligt. Han hade gjort det utan att blinka.
ALLT VI VILLE VAR ATT TA BUSSEN HEM. God damnit.
Sedan kan man ju reflektera över tryggheten med en väktare som tror vi ser honom som en hjälte och väldigt stolt gör high-five med sin arbetskamrat när han har jagat bort psycho nr 1. Haha.
kund idag
Idag när jag stod och log hysteriskt (typ som Carola) så klev ett par in i butiken. De var solklart antingen fulla eller drogade och bad om varsin kaffe. Mannen var inte sen med att klaga väldigt högljutt så fort han fick sin kaffe, och kvinnan tyckte väl att han överdrev och sa till honom.
Hans respons blev "vafan håll käften, om du säger ett ord till när en man pratar så vet du vad som händer".
Och så spred sig en känsla som bäst beskrivs som olustig genom hela min kropp.
Hans respons blev "vafan håll käften, om du säger ett ord till när en man pratar så vet du vad som händer".
Och så spred sig en känsla som bäst beskrivs som olustig genom hela min kropp.
Än idag är det ett mysterium
Det var många veckor sedan då jag gjorde en klart häpnadsväckande upptäckt. Jag åkte Saltsjöbanan mot stan och observerade rofyllt de människor som gick av och på tåget vid stationerna. Efter ett tag dyker en medresenär upp och slår sig ned framför mig, so far so good.
I handen höll han en genomskinlig påse full med halva bananer. Bananer delade på mitten.
Mina tankar gick i högvarv. Vad skulle han med dem till? Om han nu tänkte använda dem till mat, hade det inte varit smartare att dela dem på plats för att undvika att de blir dåliga i värmen? Och om han nu skulle göra mat av dem borde det rimligtvis ha gällt mat till ett större sällskap, men i så fall hade han väl varit lite mer uppklädd?
Frågorna var många och än idag obesvarade.
Marcus föreslog att han kanske var allergisk mot hela bananer, men hur mycket jag än vill uppmuntra hans idé så är den såpass idiotisk att jag låter bli. Mysteriet förblir olöst.
I handen höll han en genomskinlig påse full med halva bananer. Bananer delade på mitten.
Mina tankar gick i högvarv. Vad skulle han med dem till? Om han nu tänkte använda dem till mat, hade det inte varit smartare att dela dem på plats för att undvika att de blir dåliga i värmen? Och om han nu skulle göra mat av dem borde det rimligtvis ha gällt mat till ett större sällskap, men i så fall hade han väl varit lite mer uppklädd?
Frågorna var många och än idag obesvarade.
Marcus föreslog att han kanske var allergisk mot hela bananer, men hur mycket jag än vill uppmuntra hans idé så är den såpass idiotisk att jag låter bli. Mysteriet förblir olöst.
Assåå.. uhm.. jag.. eh
Bara kolla.
Finns det människor som är så?
Det kanske bara är hennes image, hon vet ju att hon får läsare för det.
Men eh. Jag tappar hjärnceller för varje sekund jag ser på den där videon.
Finns det människor som är så?
Det kanske bara är hennes image, hon vet ju att hon får läsare för det.
Men eh. Jag tappar hjärnceller för varje sekund jag ser på den där videon.
Halloj era goa gubbar
Far min lånade ut sin jobbdator för att stilla mitt Internetbehov.
De senaste dagarna har jag befunnit mig på mitt andra hem. Det är en ö i Bohuslänska skärgården. Med mig hem har jag en hint utav dialekt, salt i håret och minnen från en knäpp kväll i fiskeboden. Tänk er nästan femtio pers som först delar upp sig i lag - kvinnor vs män - och sedan tävlar om vilket lag som får flest krabbor på 35 minuter (Tjejerna vann med sju krabbor mer, en tuff match indeed!) .Därefter bär det av till Bödeboden för att delta i den årliga musiktävlingen. Här ska vi i sex lag gissa artister som Rune spelar upp på sin gamla bandspelare.
Tänk er nu sisådär tjugo fulla och gladlynta vuxna som plötsligt börjar tjaffsa om hurvida Alice Babs lever eller inte. Man kan ju kanske tänka sig att det borde vara slutjaffsat när smshjälpen 118 800 konstanterar att hon lever, men somliga hävdade fortfarande motsasen och kaosen var ett faktum. Rune tjuter med sin whiskyraspade röst, rödvinsglatta mamma ber alla hålla käften, Christer lägger armarna i kors som en trumpen sjuåring och alla barn och ungdomar skakar förtvivlat på huvudet. Alla skriker för att överrösta varandra, det är tydligen viktigt eftersom att en fråga gällde en låt med just Alice Babs.
Mörkret blottar bara några mastar i vattnet utanför boden och jag skulle inte bli förvånad om vi höll många seglare vakna den natten. Till slut gör sig Rune hörd med en slutgiltlig dom och lugnet lägger sig på bara ett par minuter
Jag ser mig om och tänker att det är skönt att vara tillbaka,
De senaste dagarna har jag befunnit mig på mitt andra hem. Det är en ö i Bohuslänska skärgården. Med mig hem har jag en hint utav dialekt, salt i håret och minnen från en knäpp kväll i fiskeboden. Tänk er nästan femtio pers som först delar upp sig i lag - kvinnor vs män - och sedan tävlar om vilket lag som får flest krabbor på 35 minuter (Tjejerna vann med sju krabbor mer, en tuff match indeed!) .Därefter bär det av till Bödeboden för att delta i den årliga musiktävlingen. Här ska vi i sex lag gissa artister som Rune spelar upp på sin gamla bandspelare.
Tänk er nu sisådär tjugo fulla och gladlynta vuxna som plötsligt börjar tjaffsa om hurvida Alice Babs lever eller inte. Man kan ju kanske tänka sig att det borde vara slutjaffsat när smshjälpen 118 800 konstanterar att hon lever, men somliga hävdade fortfarande motsasen och kaosen var ett faktum. Rune tjuter med sin whiskyraspade röst, rödvinsglatta mamma ber alla hålla käften, Christer lägger armarna i kors som en trumpen sjuåring och alla barn och ungdomar skakar förtvivlat på huvudet. Alla skriker för att överrösta varandra, det är tydligen viktigt eftersom att en fråga gällde en låt med just Alice Babs.
Mörkret blottar bara några mastar i vattnet utanför boden och jag skulle inte bli förvånad om vi höll många seglare vakna den natten. Till slut gör sig Rune hörd med en slutgiltlig dom och lugnet lägger sig på bara ett par minuter
Jag ser mig om och tänker att det är skönt att vara tillbaka,
Det här känns nästan overkligt
Carro & Jag i Mars 08
I mer än tio månader har jag varit utan min brush. Min brush Carro som gjorde som hon alltid har gjort - dvs det hon vill - lämnade Sverige för andra sidan jorden och där har hon levt bra och galet. Vi här hemma är såklart mycket glada för hennes skull!
Men nu, nu efter all denna tid är det äntligen dags för henne att komma hem till oss igen. Om drygt sex timmar landar hennes plan på svensk mark. Så jag ska faktiskt få se henne igen. Fattar ni hur kort tid sex timmar är när man har väntat i nästan ett år? Jag förstår det knappt.
Vi har levt oerhört olika liv och det är så många ögonblick jag önskar att jag hade fått dela med henne, men vi har ju resten av livet på oss att fixa minnen ihop. Nu har vi en del att ta igen först bara. Jävlar vad kul vi kommer ha.
HON ÄR HEMMA OM BARA NÅGRA TIMMAR FOR CRYING OUT LOUD!!! WOHO!!
Hon har fattats mig.
Möte på pizzerian
Igår stötte jag in i Sebbson av en härlig slump, och vi beslutade att det vore en god idé att bege oss till närmsta pizzerian. Väl där var det enbart vi två till en början. När pizzan i princip var uppäten dyker en för mig okänd kille upp och slår sig ner vid vårat bord. Han heter Linus.
Det finns en hel del att säga om vårat möte med Linus.
Han var runt 20 år, antagligen rätt packad, pratglad och hyfsat irriterande.
Han kommenterade att jag hade långa ben och därför såg ut som en modell, fast ändå inte, samt hävdade att jag förmodligen var 16 år och ser ut att heta Frida. Sedan började han klassiskt komma in på det berömda sidospåret; tjejkompisar som jag kan para ihop honom med. För han var ju söt, sa han.
Han blev införstådd med att jag har fler killkompisar, vilket han mest fnös åt.
Hans förebild var en 33 åring som fortfarande levde tonårslivet. Han festade och pullade 18 årig fitta, berättade Linus med stolthet i blicken. Fantastiskt vilket drömliv vissa har.
När han en stund senare skulle gå avslutade han vårat slumpartade e möte med att förklara för mig att "du och din pojkvän, vad han nu hette, kommer inte hålla baby. Killar hatar tjejer som har killkompisar".
Hans hejdåkram blev inte besvarad, men han sa bara "jag förlåter dig, baby" och vandrade iväg.
Jag kan konstantera att jag inte tycker om Linus.
Det finns en hel del att säga om vårat möte med Linus.
Han var runt 20 år, antagligen rätt packad, pratglad och hyfsat irriterande.
Han kommenterade att jag hade långa ben och därför såg ut som en modell, fast ändå inte, samt hävdade att jag förmodligen var 16 år och ser ut att heta Frida. Sedan började han klassiskt komma in på det berömda sidospåret; tjejkompisar som jag kan para ihop honom med. För han var ju söt, sa han.
Han blev införstådd med att jag har fler killkompisar, vilket han mest fnös åt.
Hans förebild var en 33 åring som fortfarande levde tonårslivet. Han festade och pullade 18 årig fitta, berättade Linus med stolthet i blicken. Fantastiskt vilket drömliv vissa har.
När han en stund senare skulle gå avslutade han vårat slumpartade e möte med att förklara för mig att "du och din pojkvän, vad han nu hette, kommer inte hålla baby. Killar hatar tjejer som har killkompisar".
Hans hejdåkram blev inte besvarad, men han sa bara "jag förlåter dig, baby" och vandrade iväg.
Jag kan konstantera att jag inte tycker om Linus.
Fördomar motbevisade
Visade sig att den här agenturen var riktigt trevlig. Glada miner och inga måttband så långt ögat nådde, jag är mycket positivt överraskad. Har hört från andra håll att det här är en trevlig agentur men det här var ju över alla förväntningar. Kände mig inte alls bedömd eller utstirrad.
Nu är det bara att invänta beskedet som kommer nångång nästa vecka.
Efter den lilla fotograferingen begav jag mig för att trimma luggen hos min nya och solklara favorifrisör Pontus. Han är så väldigt platglad och visar genuint att han tar till sig det man säger, oavsett om det är kul att lyssna på eller inte. Sen är han förstås riktigt kompetent frisör också, han fick mig att lova att om jag blir känd nu så måste jag säga till alla vem om klipper mitt hår. It's a deal!
Min följeslagare för denna dag, Jenny, har varit förresten varit en sann klippa och verkligen underlättat massor för mig. Hon har dessutom gått med på att skjutsa mig och min ädle man till Arlanda imorgonbitti. Thanks honey you rule!
Nu är det bara att invänta beskedet som kommer nångång nästa vecka.
Efter den lilla fotograferingen begav jag mig för att trimma luggen hos min nya och solklara favorifrisör Pontus. Han är så väldigt platglad och visar genuint att han tar till sig det man säger, oavsett om det är kul att lyssna på eller inte. Sen är han förstås riktigt kompetent frisör också, han fick mig att lova att om jag blir känd nu så måste jag säga till alla vem om klipper mitt hår. It's a deal!
Min följeslagare för denna dag, Jenny, har varit förresten varit en sann klippa och verkligen underlättat massor för mig. Hon har dessutom gått med på att skjutsa mig och min ädle man till Arlanda imorgonbitti. Thanks honey you rule!
tio minuters bussavstånd
I annonser för fastigheter står det ofta vart stället ligger i förhållande till någoning bra. "Tio minuter med bil till stranden", "Tio minuter gångavstånd till city" etc. Det är ett perfekt sätt att locka läsaren.
Nu mina kära vänner, tänker jag förklara vad jag har tio minuters bussavstånd till.
Efter att ha väntat på bussen som är sen 9½ gång av 10 där jag bor, så kommer den i antingen panikartad fart för att köra ikapp tabellen eller i snigelfart för att frustrera passagerare ytterliggare. Väl på bussen passerar jag byggarbetsplatser, rondeller, radhus, en del träd samt en och annan obligatorisk förvirrad mopedist utan hjälm med minst en fnittrande fjortis fastklamrad runt midjan.
När jag kliver av bussen är jag framme i min kommuns Mekka.
Platsen där allt goes down, dvs där mest skit har samlats på en och samma gång. Man känner främst igen vart man är genom att observera ungdomarnas val utav kädsel. Vår, höst och vinter är det ett par gråa mjukisbrallor, sneakers och en dunjacka eller dunväst. Har pappa ett riktigt bra klirr i kassan har man kanske investerat i ett par designade mjukisbyxor med ett läckert mönster. Det här resulterar antagligen i fler ligg inom många kretsar.
Killarna har ett agressivt ansiktsuttryck som de valt att matcha med en keps som de eventuellt har "baxat" från någon yngre, eller om pappa har riktigt bra klirr i kassan kanske åkt in till stan och köpt.
Tjejerna däremot slår på stort och har oftast ingen keps alls(även om det förekommer att de lånar en av brorsan). De har istället ett vackert fettlager av brun utan sol i hela ansiktet, stora örhängen, en piercing i näsan och med största sannolikhet en veckoförbrukning av mascara på vardera öga.
Don't get me wrong. Många av dessa individer är säkert ypperligt trevliga och mysiga (haha vad busigt av mig, vem gick på den?) men jag måste ändå erkänna att de försvårar nöjet med ett besökt till centum.
Vad skulle det stå i annonsen för min bostad? Säkert samma sak som i alla andra lockande annonser. "Bara tio minuters avstånd till centrum!"
Oh yay, nån som vill flytta hit?:)
Nu mina kära vänner, tänker jag förklara vad jag har tio minuters bussavstånd till.
Efter att ha väntat på bussen som är sen 9½ gång av 10 där jag bor, så kommer den i antingen panikartad fart för att köra ikapp tabellen eller i snigelfart för att frustrera passagerare ytterliggare. Väl på bussen passerar jag byggarbetsplatser, rondeller, radhus, en del träd samt en och annan obligatorisk förvirrad mopedist utan hjälm med minst en fnittrande fjortis fastklamrad runt midjan.
När jag kliver av bussen är jag framme i min kommuns Mekka.
Platsen där allt goes down, dvs där mest skit har samlats på en och samma gång. Man känner främst igen vart man är genom att observera ungdomarnas val utav kädsel. Vår, höst och vinter är det ett par gråa mjukisbrallor, sneakers och en dunjacka eller dunväst. Har pappa ett riktigt bra klirr i kassan har man kanske investerat i ett par designade mjukisbyxor med ett läckert mönster. Det här resulterar antagligen i fler ligg inom många kretsar.
Killarna har ett agressivt ansiktsuttryck som de valt att matcha med en keps som de eventuellt har "baxat" från någon yngre, eller om pappa har riktigt bra klirr i kassan kanske åkt in till stan och köpt.
Tjejerna däremot slår på stort och har oftast ingen keps alls(även om det förekommer att de lånar en av brorsan). De har istället ett vackert fettlager av brun utan sol i hela ansiktet, stora örhängen, en piercing i näsan och med största sannolikhet en veckoförbrukning av mascara på vardera öga.
Don't get me wrong. Många av dessa individer är säkert ypperligt trevliga och mysiga (haha vad busigt av mig, vem gick på den?) men jag måste ändå erkänna att de försvårar nöjet med ett besökt till centum.
Vad skulle det stå i annonsen för min bostad? Säkert samma sak som i alla andra lockande annonser. "Bara tio minuters avstånd till centrum!"
Oh yay, nån som vill flytta hit?:)