.

 

Det är motsatsen till roligt att bo i lägenhet när det är fest onsdag torsdag fredag lördag i antingen lägenheten ovanför, under eller brevid. Jäkla mufflon som ska lyckas ha fest utspritt under hela veckan så att jag aldrig kan veta säkert om det kommer att bli en harmonisk kväll. 

Inatt är det lägenheten ovanför som brassar på. Det är ett gäng grabbar som alltid kombinerar sina fester med att skrika sjukt mycket, vet inte vad de skriker om men skojjsigt har de. Dessutom kör dom 90-tals musik. Just nu är det nån vidrig technolåt som jag tyckte mycket om på den tiden det begav sig.

Ack, att studera på ett campus där det finns två uteställen.. Fördelarna brukar väga upp, men jag orkar fan inte två nätter i rad. Dra åt helvete, lyhörda lägenhetsbyggnader. 

(nu vrålar de "när vi gräver guld i USA och delar ett kärleksfullt ögonblick där vänskap är ekvivalent med blickar som utbytts under hetsigt studsande och frenetiskt viftande armar.. jag är väl avundsjuk)

Det är en redigt skön känsla när man törsten efter kunskap vaknar till liv efter ett par månaders total torka. Jag har börjat finsipa på feministisk kunskap, artikelserier om den svenska vården, rapporter om politiska reformer. Litteraturen som tillhör min kurs känns geunint helt och hållet relevant och intressant, herregud, kan detta vara samma jag som för en månad sedan?

Livet; I'm back!

Dags att reflektera lite mer över saker i livet som är ivägen för min glädje.
Vi tar kläder som exempel. Ni anar inte hur otroligt lite kläder jag har som faktiskt passar, enskilt eller ihop. Samt hur otroligt många av mina klädesplagg som är utrtvättade och slitna. Detta beror på att jag övertvättar dem, men också att jag köper billigt av dålig kvalité eftersom att jag sällan har pengar över till bättre. Det blir slit och släng och jag ogillar det skarpt. Det jag ogillar mest med detta är att jag spenderar mycket tid på att vara genuint förbannad på hur jävla fult alltihop kan kännas. Idag har jag varit väldigt ilsken, och jag inser ju hur onödigt detta egentligen är. Det är bara det att vikten jag lägger i att känna mig fin och ordentlig har ökat i takt med bristande ekonomi samt att garderoben rensas på sådant som helt enkelt inte är godtagbart att ha bland folk längre. Vad jag än köper nytt så slänger jag någonting annat slitet och jag har därför aldrig särskilt mycket att ha på mig. Dessutom så har jag under förra året varit otroligt oekonomisk och köpt festkläder och högklackat istället för praktiska saker; någonting att ångra idag men det är ju rätt meningslöst att gräma sig över. Gjort är gjort. 

 

Så, är detta ett problem egentligen?
För mig så har det blivit det eftersom att jag bryr mig om hur jag ser ut bland folk. Jag hatar att jag inte ens har några vårskor som inte gör ont på mina fötter nu när de fodrade vinterskorna blir för varma. Jag hatar att min enda vårjacka är antingen en urtvättat med hål i som jag köpte i nian eller en skinnjacka från ginatricot som jag  ärvt av min pojkvän (?). Det är antingen för vamrt eller för kallt, för och tight kort eller för pösigt och obekvämt. Det ett jävla hallå helt enkelt. För vad? För att jag har lärt mig att det är viktigt att känna sig snygg. Det gör mig föbannad att jag blir så förbannad! Jag känner mig urbota korkad och offer för ett modernt samhälle fastän jag vet att jag bestämmer själv. Det är min hjärna, mitt yttre och jag får förvalta detta bäst jag vill. Det kanske är dags att slappna av och sluta snegla avundsjukt på alla andra som i mina ögon ser så välklädda ut varenda liten dag. Det är inte produktivt att bry mig om att jag har på mig samma kläder såpass ofta att jag tror att folk ska märka. Dessutom får jag väl lära mig att handla smart framöver. Kläder som går att kombinera på många sätt och som håller hög kvaité, så sparar jag på den tunna plånboken.

 

Vem bryr sig? Jag. Och om andra bryr sig, vad gör väl det?
Jag tänker fortsätta reflektera över detta tills jag blir bättre på att hantera det. 

Over and out!

Idag skiner solen. Jag har svettats i min vinterjacka, blivit tvungen att slita av mig den stickade tröjan så fort jag återvänt efter en skogspromenad med ett par underbara vänner. Det är fantastiskt, faktiskt. Igår var jag i min helhet ganska mörksinnad framåt kvällstimmarna, sedan sov jag dåligt och oregelbundet. Så att vakna upp och påbörja dagen i tid, gå ett par ärenden, träffa vänner, baka lite bröd och förbereda mig inför att gå på bal imorgon känns faktiskt väldigt bra. Jag har öppnat mitt fönster så man hör det där underbara ljudet som oftast representerar vår och sommar; avlägsna rop från folk, lite biljud, en fågel om man har tur. Jag sitter i soffan och blir varm genom fönsterrutan, måste dra ner persiennen för att ljuset på min bok reflekteras så starkt. Springer runt som en dåre här hemma och blandar brödbak med ögonbrynsplock, tvättande, diskande, läsande, kringklickande och provande utav min gudomliga långklänning som ska få bäras på riktigt för första gången imorgon.

Ja, idag är ingen dålig torsdag! 
(Alltså sista bilden är så klart totalt stage:ad för att försöka illustrera hur jag ser ut när jag sitter och myser i hörnet utav soffan. Dock hade jag ju bara tre sekunder på mig från att klicka på "Ta bild" till att sätta mig tillrätta så jag for liksom iväg, satte mig och lyckades grabba tag i boken bara för att inse för sent att jag håller den upp och ner. Sjukt fake. Men inte skäms jag inte. Detta kallas blogg-kvalitet. Nu när du ändå tittar på bilden - NOTERA mitt helt fabulöst glänsande, nytonade hår.)

 

Igår så läste jag ur en vetenskapstidning. Allt om vetenskap, heter den. På varannan sida så fanns färsk forskning som berättade att korallreven tros vara borta till större del inom två årtionden. Att man har börjat klona djur systematiskt för att bevara dem i någon form eftersom att utrotningshotade arter lever under ett hot som är högst troligt. Och Borneoelefanten, unik av sitt slag, har minskat såpass i antal att man forskar på dem intensivt för att det helt enkelt är för sent när de väl försvunnit. Och snön, den kommer inte att ligga mer än en månad i sträck förutom högt upp Norrland om ungefär 50 år. I'm dreaming of a white christmas blir ett hån att spela upp på spotify medan grässtrån täcks i regningt slask utanför. Jag läste att det inte tycks finnas särskilt stort hopp för glaciärerna på Antarktis heller för den delen; snön som faller stannar inte.

Stopp. Det säger stopp i mig när jag ska försöka få till en bra text, det går inte, DET ÄR FÖR SORGLIGT. Jag blir gråtfärdig och väldigt ledsen. Frustrationen av all denna obegripliga dumhet som försigår på så många ställen, jag vill istället omge mig med optimism och härlig energi. Jag sysselsätter mig med att äta god mat, se serier på tv, njuta av det lilla solljuset, planera inför tillfällen jag ser fram emot, tänka på våren, läsa bloggar som inte väcker för mycket i mig.. Jag försöker driva bort stora delar utav de tankar jag tänker mest för att jag inte är beredd att hantera dem eller bestämma mig för något konsekvent sätt att agera på. 

Det måste finnas någonting i hjärnan som kan jämföras med olika skikt som kan bearbeta samma sak fast komma fram till olika slutsater; en för att skydda en själv till varje pris och en som vet sanningen och att man kanske borde göra någonting åt det man känner. De är aktiva samtidigt. Man hör sig själv prata och tänker att man kanske inte säger hela sanningen till sig själv, till andra.

Livet.

Jag blir GALEN av att jag har tappat min förmåga att skriva problemfritt. Förr var det bland det bästa jag visste. Nu känner jag mest en ren prestationsångest så fort jag vill skriva någonting av vettigare natur.

Jag ska i alla fall göra om hela rajtantajtan (bloggen syftar jag på med detta, tydligt?) och förhoppningsvis få åergå till mitt forna, skrivande jag. Som jag har saknat. Det kommer att bli vågat, kontroversiellt, dubbelmoraliskt och alldeles underbart!

OK. Mousserande+öl+gin+vodka. 

MM, Jättebratänkt Annika:). 

arslearslearslearslearsle

Varit sängliggande hela dagen. Kom på för en stund sedan att jag inte har ett enda par skor lämpliga för värme, så inför min resa nästa vecka så fick det bli ett par "ergonomiska sandaler" som inte var hutfula. Jag kan la inte ha gympadojjor på mig HELA tiden borta i Tanzania, fötterna vill säkert ha sol dom med.

 

Trots att det närmar sig avgång så känns det inte särkilt verkligt att jag åker. Jag får korta små slängar där jag faktiskt begriper att jag ska åka och då pirrar det till som fan. Sjukt spännande. SICK.

Idag är en sån där dag så jag skulle vilja skriva ett inlägg om vilken klippa min käre karl är, och lägga ut nån härlig bild på oss tillsammans eller bara på honom där han ser bedårande ut MEN jag har inte särskilt mycket bilder på detta underverk eftersom att han inte tycker det är kul att fotograferas och alla bilder på oss två raderades i ett tragiskt dator-missförstånd.

Så, alltså, jag tänkte jag kan ju helt enkelt försöka återskapa honom i egen tolkning.
Detta är Emil:

...och han är mycket bra!

Tydligen så var det inte tillräckligt att vara sängliggande två veckor av stress, få hälften av mina arbetstider borttagna samt ha grupparbete över julen vilket inte kan göras när man inte kan stå upp utan att huvudet bultar. NEJ, det var inte tillräckligt, för nu är jag även brutalt sjuk, kan inte gå till skolan och har tre stycken arbeten som ska in inom loppet av drygt en vecka, första nu på torsdag. 

Jag känner mig trött, äcklig, stressad, ynklig och solklart halvdöd inombords.

Tanzania känns längre bort när jag förstår hur mycket jag har att göra innan jag åker. 

Stal en lista från Linns blogg. Hon har det för övrigt rätt gött, kringresandes. Cool!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Haha vafan... lärde mig spela guitar hero? Gått på danskt disco.. Sjungit framför folk. Besökt Skövde. Haha gud.. inte så många märkvärdiga nya saker i år kanske. Förvisso, flyttat ihop med en annan person!

2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag hade nog inga.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inte någon nära.

4. Dog någon som stod dig nära? Nej, ingen nära mig. 

5.Vilka länder besökte du? Endast Danmark detta år. 

6. Mest efterlängtade möte? Förmodligen någon gång då jag varit utan Emil mer än tre dagar haha.

7. Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013? Mer tilltro till mina egna beslut. 

8. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas? 20 Juli. 

9. Bästa minnena från sommar 2012? Förmodligen någon härlig stund med Emil.

10. Vad var din största framgång 2012? Att fatta en del läskiga beslut.

11. Största misslyckandet? De veckorna jag trodde att jag missat min chans att studera där jag vill var inte så roliga. Då kände jag mig misslyckad. 

12. Största misstaget? Att inte stå för mina egna beslut. 

13. Har du varit sjuk eller skadat dig? Är inne på min fjärde tandköttsinflammation, tappade även hörseln på ena örat under några dagar och mådde väldigt dåligt samt var på sjukhus precis innan jul. 

14. Bästa köpet? Förhoppningsvis flygbiljetterna till Tanzania?

15. Träffat någon kändis? Inte vad jag minns.

16. Vad spenderade du mest pengar på? Tillräckligt mycket för att inte ha en spänn kvar i alla fall.

17. Gjorde någonting dig riktigt glad? Fantastiska stunder med vänner. Att vara nykär. Att få sommarjobb i sista minuten. Att sjunga med Ellinor. Att flytta ihop med Julia. 

18. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012? Without you - David Guetta, Somebody that you used to know - ?, allt med tallest man on earth och Lana del rey, Dirty Balls - WASP.  

19. Har någon du känner tagit körkort? vet ej?

20. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ganska samma tror jag. Först halvan var jag nog gladare!

21. Vad önskar du att du gjort mer? Tagit hand om mig själv.

22. Vad önskar du att du gjort mindre? Stressat. Oroat mig.

23. Hur tillbringade du julen? Hemma med släkt.

24. Blev du kär i år? I allra högsta grad.

25. Hur många one night stands? böhö.

26. Favoritprogram på TV? Solsidan, gamla repriser utav Vänner, Skavlan, schulman show.

27. Bästa boken du läste i år? Jag minns inte specifikt men vi har läst oerhört mycket intressant i socologikurserna i våras. 

28. Största musikaliska upptäckten? The tallest man on eart, Lana del rey. 

29. Något du önskade dig och fick? Kärlek. 

30. Något du önskade dig men inte fick? Stabilitet. 

31. Vad gjorde du på din födelsedag 2012? Hade födelsedagsfika hemma i lägenheten. Sedan åkte jag och Emil på slottshotell i Kalmar. 

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag hade varit lite mer fokuserad på det som gör mig glad. 

33. Hur skulle du beskriva din klädstil år 2012 Lite förvirrat. Gick från hippie till någonting ganska plain med inslag utav inte-så-plain. 

34. Vad fick dig att må bra? Sjunga. Vänner. Emil. Familj. Stöd. Dum humor.  

35. Läskigaste upplevelse? När jag fick en panikattack av stress samt när jag var med i en bilolycka.

36. Äckligaste upplevelse? När jag skulle rensa avloppet till kranen i badrummet och fick allt över mig. 

37. Årets bästa fest? Oj.. Tänker direkt på en lyckad korridorsfest i December på campus samt nyårsfesten hos mig i måndags!

38. Vad är du mest stolt över från 2012? Min självinsikt och ökade handlingskraft.

39. När var du mest nervös? Inför några samtal. Inför ett par seminarier.. När jag sökt jobb (tycker det är väldigt jobbigt att lämna in CV:s). När jag skulle träffa Emils alla vänner på en gång. 

40. Där du tillbringat flest helger? I Emils soffa i Växjö?

41. Vad fick dig att må dåligt? Oro och stress.

42. Hur kommer nyårsafton spenderas? Det var fiesta med i princip alla mina godingar!

43. Vem saknar du? Vänner jag sällan träffar samt den som har gått bort. 

44. De bästa nya människorna du träffade? Emil

45. Ditt mål för 2013? Att klara allt jag vill nu under våren utan att stressa. Att säkra min plats i Sydafrika. Att få ett extrajobb för att minimiera min stress över mina obefintliga besparingar. Att fokusera på mig själv och njuta av de jag tycker om!

Är mäktigt.

Det kan göra så stora vändningar.

 

Jag har precis kommit ett steg närmre att upp nå ett utav mina allra största mål.

Jag snurrig och det är inte av stress för tillfället, jag är bara så exalterad och förstår inte vad som faktiskt sker.

 

Vill ni veta?
Jag har blivit nominerad till en utbytessplats i Sydafrika våren 2014. Allt för att jag tackade nej till Japan - det verkar som att min magkänsla är mer intakt än vad jag själv har trott under en tid. Nu är jag ett steg närmre och det känns  äntligen som att mina ansträningar har gett mig en rättvis chans att komma dit jag vill.

AHHHHHHHHHHHHHHH VAD BALLT!
Ingenting står skrivet men chanserna är goda! HEJA!

2012 alltså.

Det sjukaste med det gågna året är väl ändå att det känns så kort. Det känns nästan helt löjligt kort. Vad har jag hunnit med? Vad har jag egentligen gjort? Självfallet har jag haft det väldigt SKOJSIGT för att uttrycka det milt och barnsligt men jag har också haft det rätt tradigt. Detta är direktkopplat till att jag stod i ett köpcentrum i princip hela sommaren. Butiksjobb är det inget fel på, men när det inte är några kunder och man har ryggen mot alla fönster så känns det på sätt och vis som att den här sommaren försvann ifrån mig. 

Kontrasten till det tradiga är istället att jag vid något tillfälle, på en fest under sena vintern, fick upp ögonen för en person. Och att vi började träffas. Och att jag plötsligt fann mig själv... kär. Och tänka sig att det fick lov att vara ömsesidigt! Och att den 20e Juli blev det officiellt jag och Emil. Ett halvår utav djup, spännande vänskap och kärlek. Sedan kan man knappast underskatta det enorma nöjet i att flytta ihop med den av sina närmsta vänner, lämna sitt lilla kyffe med kokvrå och bo i en redig lägenhet med balkong (som jag stått på typ två gånger i mitt liv - men det hör inte hit). Ensamhet var knappast en del utav det här året. Mycket skratt har det fått bli, under vardagliga luncher och kvällar med vänner. Gänget. Vi har faktiskt blivit ett gäng nu, lite töntigt kanske... Men det är såunderbart att begrunna att det finns en grupp människor som man helt enkelt inte vill vara utan, och att vi alla bor 5 minuter ifrån varandra. 

Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. Paralellt med det har jag också tappat massor vid tillfällen då målmedvetenheten har förlorat under det där otrygga. Att fatta beslut. Att hitta sin magkänsla. Ibland vet jag inte vad folk talar om, den känns påhittad, men ibland är den oerhört närvarande. Jag har förstått att jag går emot en period som i klyschig manér kommer att få handla om mig själv i förstahand. Det här året har jag varit så oerhört förvirrad mellan stunder i extas och stunder i kraftig oro. Det vore skönt med lite stabilitet, och det ska vi nog kunna ordna fram. Jag ska njuta nu. Njuta av det jag har och det jag skaffar. I möjligheter, upplevelser och i mina vänner. Inte i resultat eller planer. Jag ska njuta av det mått trygghet jag har tillgängligt hela tiden i mig själv, egentligen. Ta till vara på det. Det är inget nyårslöfte. Det är bara det jag behöver i allmänhet. 

Nåja, blabla. Här har ni mitt 2012 kortfattat!

Lite godbitar...
Åkt till Danmark ett par gånger. Varit på efterlängtade konsertupplevelser med Avicii, David Guetta, Coldplay. Jag har (i allra högsta grad) fått uppleva Skövde. Studerat redigt. Köpt en hatt. Festat. Lyssnat oerhört mycket på the Tallest man on earth (numer förbud att spela det hemma). Gått med i Amnestygruppens styrelse. Varit på sjukan. Börjat inse allvaret i att studera. Haft regelbundna livskriser. Bokat biljetter till Tanzania. Stressat som ett pucko. Lärt mig laga mat. Våldgästat Vimmerby. Varit värdinna på en lyckad nyårsfest med vänner som jag saknat. Fått mitt allra första blombud. Åkt till Mariefred. Fått finbesök. Varit andrahandshundägare i ett dygn. Varit med i en bilolycka. Bott granne med två av mina favoriter. Druckit överdrivet mycket te. Släppt min stora rädsla att sjunga inför andra och spenderat välgörande eftermiddagar i IKEA-salen med Ellinor och flygeln. 


Bilder i icke-kronologisk ordning.

Ingenting blir någonsin som jag har tänkt mig.

Lösning: sluta tänka?

 

Jag har lite beslut att fatta.
Japan våren 2014 - eller icke? Och i så fall, chansa på reservplats på förstahandsvalet eller söka utlandsstudier inom Europa? Eller rent utav söka stipendie för Fältstudie? Eller chansa på att jag faktiskt får en praktikplats? Ska jag åka till Tanzania i Januari fast jag missar ena halvan av en utav de svåraste kurserna jag kommer läsa någonsin? Är det värt det?

HERREGUD.