.

Enligt kund så är jag lik denna skådespelare från Dexter.

Tycker personligen inte det men jag kanske är lite hemmablind liksom.

oförståelse.

Låt mig bara säga att jag saknar dig.

Jag bär på en önskan att bearbeta någonting, och det är inte bara är en återvändsgränd utan också en ofattbar rädsla för att släppa taget.

Ja. javisst, jag har sagt det så många gånger och jag har tänkt det tusen gånger om, men jag har inte accepterat att du är borta. Jag kan föreställa mig att tänka vi ses faktiskt aldrig mer och förstå det, inse det, och kanske har jag det i vissa stunder; förstått, men inte oftast.

Det är så mycket man kan lära sig att inte vara rädd för. Man går igenom livet som ett spel där man övervinner, växer, samlar små poäng och tävlar med sig själv och andra. Jag har lärt mig att bli så mycket mer än jag trodde för några år sedan, och framför ligger dagar som knyter åren samman, och i dessa ska jag fortsätta att utvecklas

men jag vill inte
kan inte
orkar inte
vill inte
kan inte

förstå
acceptera
lära mig

att jag aldrig mer får träffa dig.

och det finns verkligen sanning i det att man måste gå vidare
och att ditt liv var ditt
men du gick in i mitt,
och du hamnade i den del som gör att en människa betyder någonting för en annan

jag hade suttit vid den där viken igen och igen för dig
men idag hade jag gjort det bara för att höra din röst och dina tankar
jag visste inte att de var en källa som inte kunde förnyas
jag visste inte

och nu sitter jag här och har hört allting om och om
men jag vet fortfarande inte
för att jag vill inte
och jag kan inte
och jag orkar inte förstå

att jag aldrig mer får träffa dig

Låt mig bara säga att jag saknar dig.

Railay Beach

ett, två, tre BAAAAAAAAAAAAADSUGEN!!
Gjorde inte så mycket mer än att bada på den här stranden. Min resebudgets dagskassa kördes i botten när jag fick slut på solkräm och en flaska kostade MER än summan avlagd för hela dagen. Detta innebar att jag inte hade råd med lunch, men låt mig uttrycka det såhär; det var helt okej ändå.

Och sen blev jag ju bjuden på lite vodkabuckets också, vilket möjligtvis spelade sin roll.. ehm.

Phew. Ett flertal personer har i efterhand bekräftat att det är okej att tycka Snoop Dogg är sexig.

Trodde att världen höll på att bli tokig där ett tag..

Glad midsommar?

You know it!
Underbara människor som inte träffats på hur länge som helst, men det känns lite som att vi inte riktigt varit ifrån varandra när vi väl ses. Kanske bara på så vis att det är extra underbart. Bangar inte.

Sliten, lite milt sunkig och trött men ändå så nöjd idag.

Välkommen hem Fredde!

OY!
Nu har det varit blåst, regn och mulet alldeles för många dagar, förvisso är det Juni. Och bor i Sverige. Men eftersom att jag härstämmar ifrån detta land har jag också fullrätt att prata/skriva/diskutera vädret hur mycket jag vill, vitt och brett!

Så alltså:
Sunshine återvänd omedelbart.
Det är smidigare att t.ex klättra på tak i klackar när solen skiner.

Over n out! Vill svettas.

Igårkväll, tisdag, hade jag en släng av överskottsenergi så redig att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Försökte febrilt klura ut om jag känner någon i eller i närheten i stan så att det kunde nalkas lite äventyr. Ville ränna runt på stan och göra allt och ingenting.

Idag, onsdagmorgon, är jag rätt glad att jag inte var uppe halva natten. Jag ska ju till jobbet och ordna rutinlistor, tillreda mackor, planera personalsamtal.

This means = bitch is getting old!

Ahmajgad.
Kort arbetsda idag. Vad gör man på eftermiddagen en molning onsdag?

Errr.

Än så länge har ingen svarat ja på min fråga "Är det okej att tycka Snoop Dogg är sexig?"

Fan.

där sitter jag och bella på vår nordirländske vän.
Såg precis att en bekant (knappt) ikväll befinner sig på exakt samma pub som jag och bella sov på i Dublin, och den som min bannerbild visar.

What are the odds?

varföööööööör har jag huvudvärk och yrsel hela tiden?
Dangit! DANG IT!

skitbra för er att veta.
åh, känn er belevade.

Provfilmade för ACO idag, vilket rätt och slätt innebar att jag stod i underkläder och blev filmad och fotograferad. Detta var dock riktigt chill tack vare att jag inte var nervös (förmodligen för att jag hade noll repliker) och att tjejen med ansvaret för det hela var fantastiskt go.

Och vet ni, det kändes som att det gick bra.
Besked följer väldigt snart, spännande!

Gäller reklamfilmer för TV och Internet.

Annars?
No clue. Känns monumental med kort arbetspass imorgon och därefter ledig helg.

så.AWESOME.

sitter här med en kass huvudvärk och tänker att det där ändå känns förvånadsvärt nära i tiden.

-Se! denna gastkramande video där två Danskar offrar sin heder i Kungens park, beviset på deras begränsade förmåga att uttrycka sig på svenska men däremot påfallande fantastiska förmåga att lägga till ett "e" backom ord som är utan "e" egentligen.



Se! Hur jag och min hjältinna Carro trotsar vind, höjder och sjukdom för att klättra upp i ett högt kyrktorn i Köpenhamn. Svindlande! nervkittlande. Rentav GASTKRAMANDE!

First of all; ni bör se Baksmällan del två om ni inte redan gjort detta. Hilarious stuff utlovas.

Sedan är det spännande att jag på torsdag ska provfilma för en reklamfilm. Sist gick det inte bra alls för mig när det var provfilmning, denna gång blir helt annorlunda då det gäller totalt skillda syften.

EXCITEMENT.

Det var för övrigt jag och denna kuf som var på bio:


Från modevisningen!

Om ni är så att ni blir lite obekväma av att jag i detta fall vräker ur mig vad jag känner så här på internet så är det fullt soft att bara tänka att alla tänker men alla säger inte och jag tänker säga. hänger ni med?

Jag är väldigt känslosam idag.

Jag bara

blev så ledsen när en kund som är efterbliven nästan börjar gråta för att vi har sålt en leksaksbil han såg tidigare och kom tillbaks för att köpa. Han står framför mig så uppenbart, uppriktigt ledsen men han försöker ändå vara positiv för sådan är han. "Det finns ju fler lastbilar" säger han som för att övertyga sig själv och medan jag håller med och ler så tåras också mina ögon.

och när en kund är så svag och gammal att hela hon skakar såpass att hon precis orkar lyfta sina armar så att hon kan vila dem på disken medan hon packar fram portmonän för att ta fram ett par mynt till kassen.

ledsen för varje gång jag har vänt på mitt huvud och kanske lagt en dömande kommentar om någon som passerat, eller någon som är avvikande, för att det roar mig. För att ibland tänker man inte.

ledsen för att jag får höra om en person som har tappat sin förmåga att tala samt blivit förlamad i delar utav kroppen efter en olycka och då blev lämnad.

och igår sköts en person i min ålder. Jag vet inte varför, vad han kom ifrån, ingen aning. Det är ju så. Men det jag vet är hur det känns när någon försvinner, och det är ett litet moln om mig, det tunnas ut och lämnar stora solfläckar för mig att ligga i och bli alldeles varm och go ett tag, sedan tjocknar det. igen och igen.

Att åldras, att förlora, att vara fången, att känna kärlek
Fan jag vill egentligen bara vara kär och resa runt och titta på vackra platser och snurra runt som en tolvåring runt en klätterställning, det är exakt så livet torde kännas, sådär frestande och kravlöst.

Jag känner att jag har så mycket att ge för de som fattar att tar man så ger man tillbaks.
Hur ska man motivera sig själv till studier, karriär, det som innebär att man får pengar så att man inte måste bo på gatan, när man genuint inte begriper sig på att livet handlar om att jobba större delen och att den totala friheten är bunden till att söka om ledighet fem veckor om året?

Javisst, självklart, det finns alltid andra vägar om man nu råkar vara sådär exeptionellt begåvad, lyckosam, driven, energisk, smart. Men fuck, jag kommer ju göra det som jag tror gör mig gladast och då vet jag verkligen inte vart in i helsike jag kan tänkas hamna och hur jag ska få in en enda slant.

ska någon någonstans ge mig pengar för att jag vaddå - bryr mig om andra människor och vill hjälpa men samtidigt inte har betyg nog för någon juridisk, psykologisk eller medicinsk praktisk utbildning? Vad ska jag göra då, sitta och titta på folk och bara förklara för dem att jag verkligen beklagar att de råkades födas in i orättvisa?

SORRY, jag kan inte hjälpa dig, det blir 2000kr så att jag kan spara till min Brasilien-resa.

riiight.
Så himla awesome att jag har världens alla förutsättningar men bara är så FANTASTISKT vilse ibland och bär omkring på en romantisk syn om livet där jag bara glider runt.

Knack, knack, vakna.

Ungefär så.
Snart måste jag förändra någonting.

jeg syns det blev laeckert. eller nått.
hur stavar man på danska egentligen?

now.
IT'S FRIDAY FRIDAY
AND YOU GOTTA GET DOWN ON FRIDAAAY

jag vet att det nog är jävla ointressant för er

eh

MEN JAG SAKNAR BAAAALI!!
Den där ön har mig i ett sånt satans grepp, och jag undrar nästna om jag har så mycket känslor förknippade med tiden där att det skulle kunna bli en besvikelse att åka dit igen.

fast HUR skulle Bali kunna vara en besvikelse?

I väntan på att det ska kicka igång, här i Alexandra Svedmans vackra käder.


Closeup på det tjusiga sminket Jenny lade.

BÄSTIS och jag på samma visning!! Hur najs?

Grymt duktiga Emmi Avergren

Alex doing the final touch

Trivsam kaos

First time on le catwalk!

Stört sköna klackar. Stiligt att jag verkar hålla i ett osynligt glas, typ. Arm på vift.


Snygga Emmi i sin egen design!


... Emmi har även designat byxorna som satt vrålsnyggt!

Först av allt en eloge till modeskolans duktiga elever, tack till Emmi och Alex som ville låta mig visa upp just deras kläder, tack Jenny för läckert smink och foton och tack livet för att jag fick gå visning där även min bästa vän Bella deltog som modell.

asså. Bara så jävla NAJS grej att få uppleva.
Tänker väl inte krångla till det med djupare förklaringar än så.

Sweet.
Gör't igen imorgon, anyone?

Nogle dejlige dager i det Danske.

Citatet i rubriken kommer från en riktigt charmör, Assim.  Han försökte övertala mig att stanna på Camillas 20-års fest genom att säga "You can't leave. You can I are the only foreigners here!". Och någonstans där i våran konversation kläckte han ur sig den otroligt insmickrande kommentaren som alltså lyder

"Of course Im drunk, why do you think I'm talkin to you?"

Now, när vi ändå är på ämnet killar, kanske vi ska förklara lite i enkelhet hur en mening som denna kan tolkas. Det finns ju antingen det som han sedan försökte förklara att han menade; nämligen att hade han varit nykter så hade han egentligen inte vågat prata med mig. Och få finns det den tolkningen att personen i fråga bara är för packad för att vara kräsen ooch i nyktert tillstånd hade haft noll intresse.

För att undvika missförstånd som innebär att tjejen (jag i detta fall if you follow) tror på det sistnämnda alternativet och därigenom blir mycket förolämpad, så kan det ju löna sig om killen (i detta fall Assim) väljer att förklara vad han menar inom en radie av en minut. Istället för att bara göra som killen (Assim) och helt enkelt bli tyst en kvarts minut för att därefter sedan säga "sooo.. drink my rum and coke".

Phew, glad we cleared that out.

Man får lite småslag utav livskristendenser när man inser att det var tre år sedan man själv tog studenten och man fortfarande inte faktiskt genuint känner att man har nån jävla aning om vart man ska ta vägen.

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh.

Det är väl denna och Enrique Iglesias - Tonight (I'm fucking you) som jag är mest taggad på just nu. Vet inte varför, jag vill seriöst bara få lite extraenergi och gå lös på en schysst klubb nånstans. Gärna i Berlin, eller bara vilken plats som helst där dom inte stänger redan vid 03 som i Sverige. Kom igen, till och med danskarna har öppet till 06 på morgonen.

Dansa som en galning, helvete vad det inte var igår jag gjorde det.

Är på Svensk mark nu igen, förrestens, det var mycket gemytligt i danskeland även denna gång. Båtturer, många fikastunder och restaurangbesök, långa promenader över hela staden, hemmafest, finbesök från brushan, hangout i parken med lasses friend Anne, christiania, uppvandrande för ett högt klocktorn.. och allt detta i supervärme!

Nu ere Saras student som gäller. HURRAA.

Om några timmar jag, destination Danskeland.
Känner mig överöst av kärlek redan nu via meddelanden från mina vänner i syd, och det pirrar i magen när jag tänker mig att jag snart småjoggar fram på perriongen för att krama om dem.

Det blir så bra detta.
BORNEO REUNION the stupid Swedish girl is comin, at your service.

"YEAAHH" - Lil John style.

Är i ett fundersamt mode idag, och eftersom att jag är totalt genomskinlig och aldrig lyckas dölja någonting så märks detta utåt. Det är liksom bara så ibland att jag, utan att bli ledsen eller hysterisk eller så, bara tänker över hur otroligt jävla bisarr världen är. Jag får inte saker att gå ihop. Jag observerar, känner mig som om jag vore ett litet barn igen.

Tänker hela tiden att jag nog förstår bättre sedan. Men så har jag ju alltid tänkt, och när är detta "sedan"? Jag tror att det är just nu. I gången mellan ungdom och vuxen. Här står jag och tänker att det fortfarande inte går att begripa hur vi får allting att gå runt när det väl gör det, och varför så stora platser på jorden inte verkar få nånting att gå ihop, och hur vi slaviskt refererar till olika gudar och lever efter deras krav fastän vi inte vet egentligen.

Ser på hyckleri och korrumption och tänker att vafan, varför låtsas vi för? Vi är väl lite omoraliska. Kan man inte bygga en värld på öppen omoral istället för förtryckta känslor?

Och pengar, det återstående skämtet, men jag hör ingen som skrattar, och idag dog visst ännu fler i svält.

Att vi helt onaturligt kan färdas i luften men ändå inte blir som trollbundna varje gång vi ser molntoppar bli överrumplade av ljus genom ett flygplansfönster.

Att vi ser in i varandras ögon men ändå klarar av att ljuga. Att vi ser en produkt men inte allt barnarbete och miljöplågeriet bakom, för om vi måste se oss själva i ögonen så gör vi bara om det; ljuger.

Vi kan äta kött från slakterier där djuren har plågats, och ändå rycka lodrätt på mungiporna och säga "jag bryr mig inte om djur, ett djur är bara ett djur, och vi har olika värden". Ungefär som att våran uppfattning av just värden rättfärdigar att plåga varelser som vi när oss på, och ändå känna oss lite bättre. Vi själva plågar inte men vi betalar de som gör det. Av någon anledning ändrar de aldrig på sig självmant i dessa verksamheter, men prioriterat för oss är att få hem ett fryspack med köttbullar.

En av de mest populära varorna som finns är små papersrullar med giftig rök i - vi betalar för dem med pengar som vi måste lägga ned liv på att jobba ihop vare sig vi trivs på jobbet eller inte.

Och hur, hur är det möjligt att det finns så kopiösa mängder industrier men så lite fabriker som ligger för blotta ögat? Vart gömmer sig världens alla massproduktioner, hur kommer det sig att det finns så mycket prylar?

Hur kan en dator förstå någonting? Vadfan ÄR en kod egentligen?

Varför dömer man någon någonsin? Är det tvärtom man sa tänka - varför tar vi ens illa upp för att vi är av olika åsikter, varför bryr man sig om att någon tycker annorlunda än en själv?

Hur är det möjligt att vi idoliserar en liten grupp personer i södra USA så mycket för att de spelar i filmer? Varför sitter bokstavligen miljoner människor uppe för att se en gala på TV där de håller trista tacktal och får statyer?

Varför kan jag inte namnet på en enda känd Indisk eller Kinesisk person, när de är växande majoritet på planeten, men jag tycker ändå att de ändå ska ha lite koll på lilla Sverige?

Varför är det fortfarande så att kvinnor behandlas som hundskit i så många hem världen över; varifrån kommer ondskan i den enskilda människan som misshandlar och förtrycker och tror sig äga?

Vill vi äga allt själva, när vi har allting tillsammans, och hade kunnat dela. Jag avskyr när jag får "kommunist" och "flummare" slängt i mitt ansikte när jag bara önskar att vi helt logiskt bara ska leva mer tillsammans.

Man kan inte rent krasst säga "Världen är orättvis" och rycka på axlarna när man sitter på en uteservering med en kall öl och har tiden att prata om vardagen med sina vänner. Man är inte ensam, inte kall, inte fattig, inte rädd; man är inte heller skyldig att tynga ned sig för attt andra är det. Man kan vara glad själv men hjälpa de som inte kan vara det. OCH HUR GÖR MAN DET EGENTLIGEN? 

Men det känns så himla enkelt ibland också.
För en låt på radion kan nöta smilgropar, en person kan få hela insidan att dansa, en vy kan göra hjärtat rofyllt och ge mig gåshud av behag, skratt får låta hur fult det vill för ett skratt är vad det är.

Och det är vi också. Vi är det vi är.
fattar inte hur ohyggligt många intressen det finns som jag inte begriper mig på själv, fattar inte hur vi ägnar så många dagar av livet till datorer och chip i olika manicker.

nej, jag förstår inte.
Min ursäkt genom livet, när jag ska förklara min förvirring och mina tystlåtna stunder, får bli denna:

JAG FÖRSTÅR INTE.
Jag både älskar och avskyr och detta är i regel mycket svårkombinerat.

Onsdagsklubben RAMLAR stod insmetat på tapeten igår, så det vara bara att köra.
Just nu fattar jag inte hur fort tiden går. Suttit på uteserveringar och ängar i blott klänning och bara ben. Men inte har jag frusit, och inte har det blivit så mörkt att man påminns om att kvällen snart är natt.

Sjungit teenage dream på pub helt ogenerat och plötsligt blivit införstådd med att det ju blir fest imorgon också. Och sen på lördag, fast i Köpenhamn. Samma sak på Söndag..

SOMMAR 2011 - YOU'RE EVER SO WELCOME.

snälla vänta

får jag bara sitta bredvid dig?

fuck yooooooooooooooooooooooou.

Varenda morgon där jag vaknar före 08 så är jag yr av trötthet.

ska man aldrig vänja sig?
Jag har varit trött nästan allday everyday sedan jag började jobba för över två månader sedan. Fucking wuzz man är.

Nu tippar jag att ni som läser detta känner att ni slösade några sekunder i ert liv, fullt förståeligt, jag har bara inte tid att vara klok. Ska sätta mig på en röd buss och sen ska jag tillreda mackor..

TRÖTT.