.

oförståelse.

Låt mig bara säga att jag saknar dig.

Jag bär på en önskan att bearbeta någonting, och det är inte bara är en återvändsgränd utan också en ofattbar rädsla för att släppa taget.

Ja. javisst, jag har sagt det så många gånger och jag har tänkt det tusen gånger om, men jag har inte accepterat att du är borta. Jag kan föreställa mig att tänka vi ses faktiskt aldrig mer och förstå det, inse det, och kanske har jag det i vissa stunder; förstått, men inte oftast.

Det är så mycket man kan lära sig att inte vara rädd för. Man går igenom livet som ett spel där man övervinner, växer, samlar små poäng och tävlar med sig själv och andra. Jag har lärt mig att bli så mycket mer än jag trodde för några år sedan, och framför ligger dagar som knyter åren samman, och i dessa ska jag fortsätta att utvecklas

men jag vill inte
kan inte
orkar inte
vill inte
kan inte

förstå
acceptera
lära mig

att jag aldrig mer får träffa dig.

och det finns verkligen sanning i det att man måste gå vidare
och att ditt liv var ditt
men du gick in i mitt,
och du hamnade i den del som gör att en människa betyder någonting för en annan

jag hade suttit vid den där viken igen och igen för dig
men idag hade jag gjort det bara för att höra din röst och dina tankar
jag visste inte att de var en källa som inte kunde förnyas
jag visste inte

och nu sitter jag här och har hört allting om och om
men jag vet fortfarande inte
för att jag vill inte
och jag kan inte
och jag orkar inte förstå

att jag aldrig mer får träffa dig

Låt mig bara säga att jag saknar dig.