.

Om ni är så att ni blir lite obekväma av att jag i detta fall vräker ur mig vad jag känner så här på internet så är det fullt soft att bara tänka att alla tänker men alla säger inte och jag tänker säga. hänger ni med?

Jag är väldigt känslosam idag.

Jag bara

blev så ledsen när en kund som är efterbliven nästan börjar gråta för att vi har sålt en leksaksbil han såg tidigare och kom tillbaks för att köpa. Han står framför mig så uppenbart, uppriktigt ledsen men han försöker ändå vara positiv för sådan är han. "Det finns ju fler lastbilar" säger han som för att övertyga sig själv och medan jag håller med och ler så tåras också mina ögon.

och när en kund är så svag och gammal att hela hon skakar såpass att hon precis orkar lyfta sina armar så att hon kan vila dem på disken medan hon packar fram portmonän för att ta fram ett par mynt till kassen.

ledsen för varje gång jag har vänt på mitt huvud och kanske lagt en dömande kommentar om någon som passerat, eller någon som är avvikande, för att det roar mig. För att ibland tänker man inte.

ledsen för att jag får höra om en person som har tappat sin förmåga att tala samt blivit förlamad i delar utav kroppen efter en olycka och då blev lämnad.

och igår sköts en person i min ålder. Jag vet inte varför, vad han kom ifrån, ingen aning. Det är ju så. Men det jag vet är hur det känns när någon försvinner, och det är ett litet moln om mig, det tunnas ut och lämnar stora solfläckar för mig att ligga i och bli alldeles varm och go ett tag, sedan tjocknar det. igen och igen.

Att åldras, att förlora, att vara fången, att känna kärlek
Fan jag vill egentligen bara vara kär och resa runt och titta på vackra platser och snurra runt som en tolvåring runt en klätterställning, det är exakt så livet torde kännas, sådär frestande och kravlöst.

Jag känner att jag har så mycket att ge för de som fattar att tar man så ger man tillbaks.
Hur ska man motivera sig själv till studier, karriär, det som innebär att man får pengar så att man inte måste bo på gatan, när man genuint inte begriper sig på att livet handlar om att jobba större delen och att den totala friheten är bunden till att söka om ledighet fem veckor om året?

Javisst, självklart, det finns alltid andra vägar om man nu råkar vara sådär exeptionellt begåvad, lyckosam, driven, energisk, smart. Men fuck, jag kommer ju göra det som jag tror gör mig gladast och då vet jag verkligen inte vart in i helsike jag kan tänkas hamna och hur jag ska få in en enda slant.

ska någon någonstans ge mig pengar för att jag vaddå - bryr mig om andra människor och vill hjälpa men samtidigt inte har betyg nog för någon juridisk, psykologisk eller medicinsk praktisk utbildning? Vad ska jag göra då, sitta och titta på folk och bara förklara för dem att jag verkligen beklagar att de råkades födas in i orättvisa?

SORRY, jag kan inte hjälpa dig, det blir 2000kr så att jag kan spara till min Brasilien-resa.

riiight.
Så himla awesome att jag har världens alla förutsättningar men bara är så FANTASTISKT vilse ibland och bär omkring på en romantisk syn om livet där jag bara glider runt.

Knack, knack, vakna.

Ungefär så.
Snart måste jag förändra någonting.