Dannys fans vs Annikas vardagsliv
Bild (random bild, för övrigt): expressen.se
Är inne på bilddagboken. Ser att de gör reklam för Danny Saucedos bilder och bestämmer mig (i brist på stimulans i vardagslivet som alltså har genererat i desperation) att kika på ett par stycken.
Under en bild har en tjej skrivit:
"Jätte fint Danny
Jag har skrivit en uppsats om dig i skolan den var 15 sidor lång<3"
Och då undrar jag vad som är mest småtragiskt.
Att jag sitter hemma en måndagsförmiddag och redan är så uttråkad att jag tittar på bilder som föreställer Dannys hotellrum i Luleå, eller att någon någonstans har letat fram tillräckligt mycket information om just Danny att det räcker till 15 A4 sidor. Det är väldigt många sidor. Så många sidor skulle jag knappt kunna fylla ut om någon bad mig att skriva om mig själv.
Fast fan.. Det är ju rätt uppenbart att det är jag som är mest tragisk.
Hennes insats är åtminstone lite imponerande.
1-0 till Dannys fans.
för mina ögonfransar är så klossiga
Men det kanske är jag som är lite speciell, och har fjäderlätta fransar helt naturligt!
Lucky me! Nu slipper jag köpa den där mascaran.
Mitt mentala tillstånd
Jag tror att någon form utav rutin i mitt liv vore ganska hälsosamt..
hahaha.
min humor
Förutom att det är jävligt hög humornivå på norrmännen som gjorde den här sketchen om Danska språkets förfall, så är det påtagligt hög humor att det var min Danska vän som visade mig länken.
Höhö.
Har inte riktigt haft det i mig att uppdatera senaste dagarna, fullers upp!
keyboardcat reincarnated
Det är helt okej om ni inte tycker det här är särskilt roligt...
men JÄVLAR vad kul jag tycker det är.
HAHAHAHAAHAHAHA.
äkta vänskap
en anekdot ur min moders liv
Självklart, då vi bor i Sverige, så hjälper ingen till. Men ett äldre par står och tittar på med en härligt hjärndöd charm i ansiktsuttrycken. Min mammas vrede får fortsatt stiga tills en ung tjej kommer fram och undrar om hon behöver hjälp. Det är då min mamma inte enbart tar emot denna hjälp, utan också passar på att säga högt och klart:
"Här finns ju bara lobotomerade idioter!"
... det är henne har jag brås på.
Om ni någon gång undrar över mitt humör, menar jag.
alltså ja, eller så är det bara god choklad.
"Chocolate. The reward of our childhood. The softness of a warm embrace. The energy that makes us want to act, create and discover. The temptation which is so sweet to surrender to. The gift we love to give and wish we would recieve a little more often. A journey to distant lands to help the best cocoa varieties grow and thrive. Forming relationships of friendship, respect and partnership with people who live where cocoa grows, keepers of ancient knowledge. An encounter with the past and a link to the future. Chocolate."
Det skulle kunnat stå "This is really good chocolate".
Jag hade liksom inte bangat.
Han måste vara stenkåt
Humorguld.
Snälla centralstationens styrelse..
God morgon!
I give you: The standig cat!
Nu ska jag jobba och helt enkelt njuta av det.
Ciao!
"Johnny, play the violin!"
HAHAHAHAHAHA..
You didn't see that one coming..
Där har ni ett tiotal tecken på att jag är för trött.
:)
Tataaaa!
Vet ni vad som förgyller ens tillvaro?Förutom underbara vänner och goda skratt;
Att komma hem för att hitta en påklädd pingvin med en muffinform på huvudet i sängen.
Jag räknar med att det här inlägget var otroligt givande för er och överger därför datorn omgående för att lägga min väldigt trötta kropp i min väldigt sköna säng.
Uppdrag Ernst
Jag betraktar min trasiga byrå lite uppgivet. Luckan längst ner har sedan länge ramlat av helt, och som om denna tragik inte vore nog så har nu även botten på mittenlådan gett upp och fallit ner. Jag ser mig om. Högar av kläder pryder min säng, och fåtöljen i hörnet går knappt att se under alla plagg. Jag behöver den här byrån.
Så tänker jag för mig själv: Vad skulle Ernst ha gjort?
Och med ett stort mått inspiration inser jag att det enda rätta är att med ett mysigt leende dra på sig arbetsshortsen och get to work. Han hade säkert också hukat sig framför sitt verk och med en len stämma förklarat att "resultatet blev mycket gosigare än väntat till och med. Jag ska nog linda in mig i en yllefilt och slå mig ner med en god bok, här i mittenlådan". Sedan hade han blickat in i kameran och låtit leendet vila i en varm position, innan han varsamt krupit ner i sin älskade byrålåda.
Min motivation är att med viljan går allt, och förhoppningvis också med lite silvertejp och användning av hammare och spik. Jag har aldrig varit en händig person, men jag kan bli! Med Ernst på näthinnan sätter jag igång.
Det var fan
Men så vaknar jag vid nio, och hör fågelkvitter(inte det irriterande skriet från mina parakiter, utan äkta småfågelkvitter utanför fönstret) och känner solen bjuda på lite mer värme. Jag trodde faktiskt att solen hade tackat för sig för den här sommaren så det här känns helt klart glädjande. Nu gäller bara uppdrag-göra-någonting-utav-dagen.
For starters tänker jag hiva i mig mängder med müsli, sen ska jag jobba stenhårt på att njuta av en av mina sista lediga vardagar på en lång tid. Från och med 1a september är det jobb varje vardag, allaround. That's fucked up ya'lls, tänka sig att jag faktiskt ska syssla med någonting vettigt!
För övrigt saknar jag Martin om möjligt mer nu efter att ha sett bilder på honom och hans grabbar i rosa kjol. Det var magiskt. Så; nya influensan kan dra åt helvete.
Jag vill avrunda lite snyggt med den här, som får mig att skratta oförklarligt mycket:
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Llamas with hats
Llamas with hats
Här har ni den nakna sanningen om min humor.
Den här är så fantastiskt rolig.
"My stomach was making the rumblies.. that only hands could satisfy"
Fula vanor
Alla har vi ju fula vanor. Klassiker som finnes är ju exempelvis bita på naglarna och rökning. Vanor som vi varje kväll vi går och lägger oss kanske mentalt säger till oss själva på skarpen att imorgon blir det minsann annorlunda! Imorgon sker en förändring.
Jag har en ful vana som är tuff att erkänna. Mina fingrar tvekar när jag för dem över tangenterna, ska jag verkligen avslöja? Kan jag det? Kommer folk tänka annorlunda om mig när jag blottar min mörka hemlighet för vem som helst att läsa?
Well kära vänner och besökare, det är kanske dags att jag sträcker på mig och står för att även jag har brister.
Jag läser blondinbellas blogg.
(OMG NEJ NI SÅG INTE GÅ GÅ GÅ GÅ KLICKA NÅGON ANNANSTANS!! DET ÄR INTE MENINGEN MIN MAMMA TVINGAR MIG NEEEEEEEEEEEEJ)