.

Det här skrev jag för ett år sedan i min blogg.

"Jag tror, att om någon hade frågat mig om mittt tålamod, så hade jag fått svara; det är oändligt. Jag skjuter det framför mig en kärra, ständigt med hjulet rullandes tungt mot marken. Ibland skrapar knäna mot kanten eftersom att jag inte var tillräckligt förberedd på ett tillfälle då jag måste knuffa med lite extra kraft för att fortsätta framåt.

Kanske borde jag ställa ifrån mig kärran, luta det lite nonchalant mot en husvägg och vandra med mindre tyngd i mina steg. Kanske borde jag; kanske. "

Det är nog så att jag skulle kunna stämma in på det nu, ett år senare. Konstigt nog minns jag inte vad det var jag syftade på specifikt med mitt tålamod den gången, men idag vet jag ju. Faktiskt skulle man kunna säga att jag har ett jäkla tålamod eftersom att mina problem är sådana som kan dyka upp exakt när som helst, och förstöra precis vad som helst.

Diffust? Måhända. Jag har haft en riktigt dålig dag. Må imorgon bli bra. Nu ska jag åtegå till att studera Rysslands politiska system, bara en liten bråkdel utav vad jag måste bli kunnig inom under de närmsta två veckorna. 

God natt.