.

Jag har precis försökt jaga ut en padda ur rummet och frågar mig hur jag ska klara att campa i Namibiska öknen i tält, när jag precis fick panik och trodde att jag skulle bli förgiftad av en vanlig, brun padda som hoppade runt på mitt sovrumsgolv? Jag trodde detta eftersom att när hundarna biter dem så börjar de tugga vit fradga, vilket kanske inte är ett särskilt övertygande tecken på att de inte skulle kunna vara potentiella dödsfällor. Jistanes. Wildlife i all ära men att vara i länder där djur KAN vara giftiga det är inte min grej egentligen. Varför åkte jag hit i så fall, undrar ni kanske? Well... om jag får en sån här adrenalin-kick av att jaga en padda så kan ni ju tänka er vilken stimulans min äventyrsådra kan få i dessa länder.

För övrigt kan jag inte ta cred för att paddan lämnade huset ändå, den hoppade ut helt självmant medan jag satt i köket och googlade "poisonous toads in south africa" (sant).

Så, om vi nu går vidare ifrån min brutala hypokondri så tänkte jag berätta lite om igår. Jente, en nyfunnen vän, och hennes kompis Carlos, kom förbi och undrade om vi ville med till the dome. Det är ett naturområde väldigt nära Potch där en meteroit slog ned en gång i tiden, och det skapade ett vackert landskap. Vi åkte iväg rätt sent på eftermiddagen och hade bara någon timme till solen gick ned, men vi gick in på en riktig western-style Saloon och pratade i solnedgången. Därefter åkte vi till Parys, en grannstad, och åt riktigt god mat på en urcharmig resturang. Maten här i Potch är verkligen dålig, så det var en festival för smaklökarna serrni.

Vi körde runt i mörkret och sjöng, lyssnade på ERA (munkarna som släppte en skiva på 90 talet, minns ni?) och sedan kröp vi upp i soffan hos Jente och tittade på the Grand Budapest Hotel, jag var egentligen den enda som såg hela filmen för de andra sov i omgångar men det hela var himla gemytligt.

Igår var en bra lördag och idag är sen seg Söndag. Klassisk helg med andra ord.