.

Mardi är så rar. Jag stannade hemma igår eftersom att jag är sjuk, medan Marid och Ronja var ute och gjorde de Afrikandiska dans-scenerna osäkra. Detta är jag lite avundsjuk på. Hur som helst, så är Ronja ute på äventyr idag igen och jag skulle ha ätit middag med Mardi men jag orkar helt enkelt inte, min kropp är inte på min sida. Då frågade Mardi om hon fick komma hit och lämna en sak hon köpt åt mig, och hon go som hon är så hade hon åkt och köpt kakor. Det uppskattas verkligen när folk bryr sig sådär genuint. Något som är så jäkla häftigt är att hon ska studera i Sverige i hösten - det här var ingenting hon hade planerat sedan tidigare, men en gästföreläsare från Gävle kom till hennes fakultet och berättade om ett utbyte och vips kom hon in och nu ska hon börja söka visum. Känns helt galet att jag kommer att få träffa henne inte bara igen, utan också mycket och i det egna hemlandet. Så ni vänner som läser - gör er redo för en underbar Namibier!

Åter till denna dag. Det faller isär på flera fronter just nu, och även om jag vet att det kommer att vara enklare att hantera saker och ting när jag mår bättre igen samt kan undranröja lite stressmoment, så är jag just nu ganska ynklig. Jag har inte bråttom hem, men att sitta här och må kasst är en känsla utav isolering. Jag är så långt, långt borta ifrån allt och jag har inte möjlighet att skypa och ringa så mycket just nu för jag har inte särskilt mycket data kvar på varken internet eller mobilen att använda upp. Plus att jag inte vill vara "den som är den" (tycker det är så kul uttryck, missbrukar det gärna) och ringa och trakassera folk där hemma med mina icke-problem... Kom precis på att jag nog aldrig haft glasögon på mig så många dagar i sträck sedan 2006. JÄVLAR vad gammal jag blivit.

Jaha, och nu råkade jag doppa filten i soja. Nu blir det kakor.