.

Alltså, ibland så träffar man människor som man väldigt snabbt känner sig bekväm med. Ikväll var en sådan kväll. Jag tänkte att"yes, det här är bra, såhär ska det va" och så gled jagvidare på det bananskalet och hade det gött. 

Direkt efter skolan var det nämligen rödvin på Steakhouse, sedan for vi vidare till campus där vi upptäckte ett ställe som heter Drakens.. någonting. Där var det massor av människor och kanske, framförallt, alkohol. Men aftonen var lugn, trevlig och många människor följde upp. Det sociala nätverkandet ledde till lunchträff redan imorgon och jag är helt enkelt förbannat glad att jag bestämde mig för att följa med och möta upp folk idag eftersom att jag egentligen var lite trött efter skolan. Det är så kul när man möter folk som helt enkelt är skojfriska, öppna, sociala och gästvänliga. Jag blir inspirerad att ta med mig den attityden hem sedan. Oavsett bakgrund och riktning i livet. Det är den här sortens människor som gör min vistelse trevlig, och jag vill vara sådan gentemot andra när jag är hemma. 

Jaja, ska inte bli för vis och djupsinning efter ett par glas vin. Jag vill bara meddela att jag är i goda händer. Nu blir det rejält intensivt plugg ett par dygn innan Emil ankommer till Potch så vi får se hur bloggen behandlas. Med tanke på mitt tidigare inlägg om städning så märker ni kanske av att ökade krav i studierna leder till tarvligare inlägg på bloggen. 

En grej jag kom att tänka på om säkerheten, förresten:
I början tyckte jag att folk var löjliga som tog bilen överallt här. Förvisso är det fortfarande lite udda att görá det om man vet med att man ska hem dagstid för det är korta avstånd överallt, men igår blev jag påmind återigen av hur otroligt beroende man är av att någon har bil. Jag har utvecklat någon slags "Sydafrikansk säkerhetsklocka" där jag hela tiden har koll på vad klockan är, när det blir mörkt, om vi kommer hinna ta oss hem innan mörkret när vi går och äter och om inte, hur sent blir det? Det blir alltmer tydligt att man ska inte gå hem själv, så det är ju lugnt när vi är ute båda två. Men man ska helst inte gå hem senare än typ åttatiden heller. Så igår sa en utav tjejerna som skjutsade hem oss att vi är välkomna att ringa när vi vill om vi är ute och inte kan ta oss hem, för det är helt enkelt inte läge att promenera. Det gör mig både frustrerad och glad, förstnämnda för att det är så sjukt, sistnämnda för att människor är så himla goa som erbjuder sig att hjälpa någon dom bara har träffat en enda gång. Man håller av varandra här. Historierna vi har hört skippar jag nog att dela med mig utav. Brr.

Ny dag!