.

Denna morgon började med att jag, av skäl som jag inte vet själv, gick in i badrummet och vred på kranarna i badkaret. Det måste ha varit någon form utav intuition, för något bad var inte planerat, men jag fick se till min stora förfäran att vattnet helt enkelt var gulbrunt. Så jag ringde, med något ansträngd stämma, och frågade husägaren vad detta kan bero på och ifall det händer ibland? Och svaret var att de bygger om i kvarteret och då kan jord och liknande ibland komma in i rören. 

Jaha, tänkte jag och satte mig med google för att se ifall det hade skrivits något på de lokala nyheterna om att vattnet var dåligt. När man googlar på potchefstroom och water så dyker det dock upp helt andra bananer. Det är nämligen så att förgiftningar från de nedlagda gruvorna följer med dricksvattnet här i staden. Det är en flod som rinner här som möter den flod vars vatten som renas, eller något, poängen är som följer; det är för höga halter av uranium i vattnet här. Så jag dricker uranium på dagarna! Måste vara bra för skolarbetet, lite förgiftning sådär vid sidan av. Det är alltid kul när man söker efter en sak som är åt helvete, men så hittar man en annan! Internet är en liten skattkista.

I alla fall.
Husägaren kom hem och undersökte vattnet och såg väldigt brydd ut, vattnet i deras hus är helt rent medan det i vårat är smutsigt vilket alltså bör innebära att något rör har en läcka eller är rostigt eller liknande. Han skulle låta någon ta en titt imorgon, tillsvidare så får disken läggas på hög och vi har köpt vattendunkar att dricka ur samt erbjöds att låna ett utav deras badrum tillsvidare. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag hatar sådant här, jag vet inte, det tycks vara så att det alltid händer mig nämligen och jag är en utav få människor som är komplett inkapabel att hantera det mentalt. När han först var skeptisk till att det faktiskt var något fel på vattnet, och föreslog att det kanske bara var badkaret som fick det att se ut så, föreställde jag mig hur jag packade min väska och flyttade in på ett hostel och sov i en äkta dusch, med rent vatten, utan tvivel. En perfekt värld... 

HUR SOM HAVER.
Sammanbitet gick jag till min enda lektion i förmiddags. Jag tyckte väl att det kändes lite som att skon skavde. När jag kom fram såg jag att plasten baki gympaskon hade piercat tyget och stack alltså rakt in i min häl så mina vita strumpor var nog vackert blodröda, och så även insidan av min sko. Jag tänkte direkt "jag får väl gå hem och duscha av foten.. NEJ JUSTE FÖR DET VATTNET ÄR SMUTSIGT:)". Med sänkt huvud klampade jag in i klassrummet och efter fem minuter kom nån fredags-glad tjej in och sa att lektionen var inställd. 

Jahopp. Där satt jag alltså, med piercad häl helt i onödan. Trots en trevlig promenad och diverse fikastunder därefter så känner jag att den här fredagen hemskt gärna får försvinna, och jag ber till rörmockarguden att problemet är enkelt att fixa. Det är helg, vi är bjudna på fester imorgon, men jag känner mest för att gå ut i skogen och leva som en eremit.

För att balansera upp bitterheten i detta inlägg bjuder jag på ett konstverk ifrån gårdagens andra uställning. Varsågoda. Ett strykjärn som.. ja. 



/Eran lokala, dramatiska, reporter. På plats i Gautengprovincen.