.

Det finns ett café här på campus, de Jonge Akker, där jag kan tycka det är skönt att sitta eftersom att det är mysigare än på biblioteket. Problemet är bara att personalen här verkligen inte vill vara personal här. För en halvtimme sedan bad jag att få se menyn igen, och bestämde mig på någon minut och la sedan ner den. Min servitör har sedan dess suttitt och glott eller kollat på sin mobil. Våra blickar har mötts några gånger och jag kollar på honom frågandes, med menyn stängd framför mig. Han begriper inte. Jag undrar vad han tänker på nu, när han sitter och tittar drömskt ut på folket som passerar. Kanske är han i sing egna värld. Jag vet inte om han har glömt bort mig eller om han tror att jag inte vill beställa, men det är underligt. En gång fick jag vänta 40 minuter innan jag ens fick menyn på det här stället, och personalen passerade otaliga gånger och kikade rakt på mig.

Kanske finns något hemligt system här som jag inte uppfattar? Om jag prövar att vråla som en gnu till exempel, så kanske jag får hjälp? Nu har jag ju för länge sedan gett upp illusionen om att få beställa en muffin, för snart blir det mörkt ute. Jag vill betala och är rädd att det kan ta ytterliggare en timme i denna takt.

Där ser ni, så spännande.