Min otroliga GYMUPPLEVELSE
Idag var jag på gymmet för tredje gången på en vecka. Det är direkt beroendeframkallande, och jag inser ju med ens att jag borde ha masat mig dit redan när jag började betala medlemskapet (slutet av Januari). MEN struntsamma, saken som gäller är att detta är mitt nya hangout.
Reflektioner angående detta gym då.
Reflektioner angående detta gym då.
♦ Gymmet har folk som städar. Inga kontigheter på en plats där det svettas och sprids alla möjliga vätskor över maskiner som delas. Men det lustiga var att när denne skulle städa maskinerna så rengjordes allt förutom själva sitsen och handtaget. Dvs allt som blir äckligt? Ologiskt.
♦ Varje gång man ska gå in i gymmet måste man använda sitt personliga kort med en streckkod på och gå igenom en spärr. Av någon outgrundlig anledning litar inte personalen på att man kan dra detta kort själv, utan gör det åt en. Det står alltså en person hela dagarna och håller kort framför en liten dosa.
♦ Det är en kille som har varit på gymmet varje dag när jag har varit där. Slump? I say stalker..
♦ En gubbe idag gick runt och torkade bort sitt svett med någonting som såg ut som ett par kalsonger som han höll i? Man kan ju verkligen HOPPAS att dessa inte var använda, eller att det faktiskt inte var kalsonger. Fick väl synvilla av alla endorfiner. Så måste det varit. Han hade för övrigt korta, korta hotpants på sig och gick väldigt hjulbent. Denna bild hoppas jag att ni håller kärt i huvudet.
Min träning då? Jovars, jag känner stark motivation att fortsätta i min takt. Jag lovar er att jag svettas mer än någonsin i mitt liv trots en fantastiskt air-condition, och jag flåsar och sänker vanligtvis motståndet på cykeln efter några minuter då jag alltid överskattar min förmåga till en början. Jag är väldigt otränad - men ärligt talat så mår jag så bra av att få röra ordentligt på kroppen att jag inte bryr mig särskilt mycket om nivåer och hojtan och tojtan, jag vill bara få utlopp för alla spänningar jag bär runt på. Kul är det! Jag hoppas att jag kommer att upprätthålla rutinen även när skolan är igång ordentligt igen.
Ser ni alla rumpor i horisonten? Ungefär så var mannen klädd. Bild tagen i Japan 2008:
♦ Varje gång man ska gå in i gymmet måste man använda sitt personliga kort med en streckkod på och gå igenom en spärr. Av någon outgrundlig anledning litar inte personalen på att man kan dra detta kort själv, utan gör det åt en. Det står alltså en person hela dagarna och håller kort framför en liten dosa.
♦ Det är en kille som har varit på gymmet varje dag när jag har varit där. Slump? I say stalker..
♦ En gubbe idag gick runt och torkade bort sitt svett med någonting som såg ut som ett par kalsonger som han höll i? Man kan ju verkligen HOPPAS att dessa inte var använda, eller att det faktiskt inte var kalsonger. Fick väl synvilla av alla endorfiner. Så måste det varit. Han hade för övrigt korta, korta hotpants på sig och gick väldigt hjulbent. Denna bild hoppas jag att ni håller kärt i huvudet.
Min träning då? Jovars, jag känner stark motivation att fortsätta i min takt. Jag lovar er att jag svettas mer än någonsin i mitt liv trots en fantastiskt air-condition, och jag flåsar och sänker vanligtvis motståndet på cykeln efter några minuter då jag alltid överskattar min förmåga till en början. Jag är väldigt otränad - men ärligt talat så mår jag så bra av att få röra ordentligt på kroppen att jag inte bryr mig särskilt mycket om nivåer och hojtan och tojtan, jag vill bara få utlopp för alla spänningar jag bär runt på. Kul är det! Jag hoppas att jag kommer att upprätthålla rutinen även när skolan är igång ordentligt igen.
Ser ni alla rumpor i horisonten? Ungefär så var mannen klädd. Bild tagen i Japan 2008:
Kommentarer
Trackback