.

Jag är inne i en period där jag får episoder av oerhörd energi genom vilken jag kan ta multitasking och effektivitet till helt nya nivåer. Jag känner mig faktiskt närmre lite galen, som urbilden utav en skäggig vetenskapsman med spretiga hårstrån på skalpen, böjd över ett arbetsbord med kemiska substanser som ingen annan skulle kunna göra någonting vettigt utav. 

Jag vet inte vilken förändring i mitt liv jag ska tillskriva denna enorma energi. Är det det faktum att jag inte har tränat på länge som ger mig ett absurt överskott? Är det att jag påbörjar varje dag med en brutal supersmoothie som skulle få Anna Skipper att sätta sjögräset i halsen? Är det det faktum att jag har så mycket att styra upp att jag blir helt besatt av attt få så mycket som möjligt gjort när dessa episoder pågår? 

Kanske är det en kombination, dock framförallt det sistnämnda. Jag är nämligen inte särskilt pigg egentligen. Det känner jag ju av så fort jag slutar flippa runt mellan uppsatsskrivande, budgeterande, jobbsökande, mailande till myndigheter, samtalande med vänner, planerandet utav mitt liv, matlistorna, den stora oron över framtiden som gör att det ständigt tickar en problemlösningsfunktion i hjärnan på mig, behovet utav att umgås med min pojkvän, den starka längtan efter en hobby (läs: hästar), mina galna sånginfall som gör att jag måste gå till aulan och sjunga i micken helt ensam. Allt detta bara sker i ett enda inferno, inbäddat i varandra och ibland under enbart ett par timmar så snurrar det runt.

Kanske är det detta som är självaste defintionen utav stress. Samtidigt, så har jag inte samma upplevelse som jag hade i vintras och i somras då jag var närmre ett vrak en en fungerande person. Just nu känner jag snarare att saker är möjliga än tvärtom, och det är kanske det som gör mig lite tokig. Vart ska man börja? I vilken ände planerar man sitt liv, samtidigt som man studerar heltid och vill göra bra ifrån sig eftersom att man vill vara en riktig fena på det ämnesområde man har riktat in sig på? 

Katten vet jag. Jag kan bara konstantera att fastän jag sitter och skriver en uppsats i helt makalös takt så kände jag att behover att skriva var så starkt att jag bara måste publicera detta ganska ointressanta inlägg. 

Vore ju rätt soft om allt detta berodde på att jag äter så jävla nyttigt nu för tiden. Då kan man bli en supermänniska bara genom att ta hand om sig själv. Halleluja...

(detta inlägg var ämnat att handla om min oerhörda klimatångest men så blev det som bekant inte så hejs)