.

Jag har bott på Borneo i 7 veckor. Det var år 2010 och jag åkte med en organisation för att kombinera äventyr med lite volontärt arbete. En utav veckorna så fick gruppen jag reste med åka till WWF Djungle camp som ligger på Sabah, norra Borneo. Det är en underlig plats. Precis brevid bilvägen så svänger man av, åker ner för en backa kanske 100-150m och helt plötsligt så är där hus byggda utav bastanta stockar och stormkök med utsikt över enbart regnskog. 

På denna plats arbetade man med att kartlägga arter som var hotade med utrotning. Man placerade kameror på diverse platser ut i skogen och gjorde sedan uppföljningar. Ansvarige på campingen berättade att man inte hade sett Sumatranoshörningen på länge. Det skulle finnas sisådär 50st kvar på jorden. Det var ganska deprimerande att höra på. 

Imorse fick jag ett sms från WWF. Jag ger dem månadsgåvor och dom ger mig kontinuerlig information via sms. Imorse skrev dem att man har fångat en utav noshörningarna på film, och dessutom på Indonesiska Borneo där man trott att de länge varit förlorade. Nyheter som dessa, riktigt genuint lyckliga nyheter, väcker en del känsor i mig. Vid sidan utav mina fred och utvecklingssutider så har jag har en liten dröm om att bli naturvårdsbiolog och ägna mitt liv till att åka runt och försöka klura ut hur vi ska bevara alla dessa otrolig arter som finns här vid vår sida på jorden.

Vill ni ser miraklet? Press play.