rädd för att drömma

Min resa till Tanzania hade inte blivit av om det inte vore för att jag tog min impuls i höstas på allvar. Jag har fantiserat om att möta släkten där nere länge, och plötsligt fick jag den där "nu eller aldrig" känslan som faktiskt är ganska sällsynt. Så jag bokade min biljett och en månad senare stod jag förvirrad på en flygplats i Etiopien och fattade ingenting, rädd som en liten gris. Om det var värt det? Det hade varit värt det om jag bara fått uppleva dagen som bilden ovan föreställer. En dags bilåkande i vildmarken med Masaier som vägvisare. Helt oplanerat och kryddat med tusentals getter, giraffer bland träden, zebraflockar och masaibyar överallt.

Det går någon form utav inspirations-våg på internet. Det ska läggas ut foton från typ tumblr på bloggar och det ska stå texter på dem, texter som ska kännas. Det ska vara en bild på nån lättklädd kvinna som står på en strand med armarna i luften och det ska stå "Om din dröm inte gör dig rädd så är den inte tillräckligt stor". Det ska vara foton på ängar och himlavalv och det ska stå i stjärnorna att "Live, laugh, love, NOW". 

Det är djupt och fint alltså, jag menar på att jag kan påverkas till och från av de vackra fotografierna även om jag brukar känna mig lite töntig när jag erkänner det för mig själv.

Jag har tänkt på de drömmar jag har. De är av otroligt varierad natur och jag vill mer eller mindre att de faktiskt ska bli uppfyllda. Vissa av dem blir aldrig som i mitt huvud och så jag behåller dem gärna där - bilden utav mig som naturvårdbiolog på någon exotisk plats där jag räddar utrotningshotade tapirer typ. Det är genuint vackert i mitt huvud. Så finns det sådant som jag räknar med. Bilden utav mig och min framtida hund tillfredställda med livet. Jag och mina framtida barn (jag har börjat tycka om barn, go figure) i symbios på nån jävla brygga någontans. Eller nått, vi behöver inte vara på en brygga. Jag tar dem på äventyr runt jorden och jag har på mig kakifärgade shorts eller praktiska vandringsdojjor för jag är cool och ett med naturen. Fast om man ska tro på inspirationsbilderna från tumblr så är man ett med naturen om man står i princip naken på nån klipphäll men jag vet inte om det är så skönt för fötterna att vandra runt i regnskogen näcker. 

Vart var jag?
Jo, det finns andra drömmar som väcks till liv ibland. Planer kan man till och med kalla dem. Förslag från min käresta om att flytta till Nya Zeeland när vi pluggat klart. Eller mina egna föreställningar om att åka till Namibia nästa sommar och äntligen uppleva min ökenvandring. Saker som faktiskt går att genomföra bara man faktiskt bestämmer sig för att lägga upp sin ekonomi, eller en tidsplan som man faktiskt håller sig till. Men jag är rädd för det eftersom att det känns som att det man inte gör nu, kan man inte räkna med ska bli av sedan. En stor anledning till att min långresa till Borneo över huvud taget blev av var att jag bokade flygbiljetten 8 månader innan (!) utan att ha pengar till resan i övrigt. Det sporrade mig att spara undan 60% av min inkomst varje månad och leva snålt som fan, men det kunde jag å andra sidan göra på den tiden för att jag bodde hemma. 

Min poäng är att allt det där som kan bli inom räckhåll kan bara bli det om jag verkligen testar mig själv. Det är underligt hur jag egentligen bara presterar under press. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback