.

Sist jag skrev en uppsats var natten innan jag åkte till Tanzania. Det tog mig drygt tre timmar för den var kort och ganska enkel eftersom att den gick ut på att analysera tre artiklar. Nu sitter jag har med en uppgift som kräver färre ord men mycket mer analys och mitt huvud hänger inte ikapp med de rimliga krav som ställs.
Jag har arbetat för att acceptera att man blir begränsad av stress. Jag kan helt enkelt inte fungera som jag gjorde tidigare - mycket sista minuten och sena kvällar. Min kropp vill inte det mer. Så jag kommer att få svälja stoltheten och inse att det jag skriver inte är i närheten utav så bra som jag kanske hade önskat. För jag vet ju att det finns i mig, egentligen, men det är alldeles för mycket ivägen nu. Mentalt och fysiskt, men då syftar jag bara till stressymptom. Jag mår faktiskt bra i övrigt.

Se där.