äventyrslustan i mig måste påminnas

Ibland så glömmer jag bort att jag faktiskt är otroligt äventyrlig när det gäller. Jag har kvar bilden av mig som tonåring när jag var jääätteförsiktig och rädd och orolig för allt, men faktum är att jag åkte med blueberry adventures till Borneo för att råda bot på just det. Det var läskigt ibland; speciellt eftersom att det var så mycket vattenaktiviteter och jag är ingen höjdare på att simma. Dessutom är djungelvandring väldigt påfrestande och svettigt och fullt av iglar. Men poängen är att det var så sjukt kul att utmana sig själv och verkligen försöka släppa kontrollen. 

Det var en del grejor jag inte gjorde. Exempelvis så kunde man övernattta i tält i djungeln med WWF under ett tillfälle, vilket jag tyckte kändes sådär eftersom att det var monsunregn på ingång och det var helt kolmörkt. Så när mina resekamrater kom tillbaks brutalt trötta och blöta morgonen efter, och jag satt och käkade pannkakor och käkade UNO med torra byxor, så kändes det helt rätt.

Jag måste säga att även ifall svenska blueberry som erbjuder den här äventyresan i samarbete med Danska adventurehart tog väldigt mycket betalt (vilket jag har förstått i efterhand) samt inte kunde erbjuda allt som stod på programmet (dom skyllde på säsongen) så var det värt det. Det var verkligen bra att jag åkte iväg själv från Sverige för att möta upp en grupp människor, för då var jag inte ensam men resan kändes ändå som min egen. Och att ha med sig en guide och inte behöva planera någonting var perfekt för det första stora äventyret i livet. Malaysiska Borneo är en väldigt säregen plats på jorden; det finns gott om kulturkrockar och det är garanterat inte lätt att i förhand föreställa sig hur det ska se ut och gå till. En del upplevelser var generande turistiga och jag ville mest gå under jorden när Malaysier klädde ut sig och dansade runt när det var helt uppenbart att de inte hade lust och att det bara var en icke-genuin show till våran ära. Samtidigt var det roligt att lära sig traditionella danser och att spela på deras nationella instrument gong-gong. När jag bodde hos hövdingen i en by som heter Putaton Inobog så visade det sig att hon hade ett band som spelade gong-gong på bröllop och fester. Så vi fick åka med och spela. Det var mycket speciellt.

Här har ni en liten minnesfärd:


Vi prövade forsränning. Det var extremt kul. Guiden ramlade i vattnet och vi fick även chansen att roa oss lite med att hoppa i och åka medströms bland alla ödlor och gud-vet-vad. Det var roligast på flotten, dock. Jag är dessvärre ingen mästerpaddlare.

Första och enda gången i mitt liv jag har snorklat. I'm not the snorkeling kind of girl (gillar inte att vara under vatten).



Här är det djungelvandring med WWF's djungle camp i Sabah. Vi skulle rigga kameror några kilometer in i djungeln för att försöka spåra den utrotningshotade Borneo noshörningen.


Ja, såhär ser det ut när solen går upp när man sitter på toppen av Mt. Kinabalu 4095m. *stolt* Extra kul var det förstås att battieriet till min systemkamera tog slut ganska exakt när solen gick upp så jag har bara små, suddiga bilder. Dock tur i oturen att jag tog med mig extrakameran!


Parasailing vid småöarna utanför Kota Kinabalu. Otroligt jävla roligt. 


Här ser ni mig på djävulsflotten. Jag vill citera mig själv. "OH MY GOD NOOO OH MY GOD MOMMYYYYY I NEED HELP OH MY GOD HEERRRRREGUUUUD HJÄÄÄÄLP". Seriöst, jag skrek så. Guiden sa att man inte skulle hamna i vattnet utan att flotten bara skulle åka efter båtfan. Tror ni det stämde eller? Man slängdes runt som en vante och kastades ner i vattnet regelbundet. Bland alla hammarhajar - jag VET att dom fanns där.


Världens kallaste vattenfallsbad. Dock jävligt nice. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback