.

Jag har ridit till och från sedan jag var 8 år gammal. Nu har avbrottet varit längre än någonsin, och nog saknar jag hästarna. Därför försöker jag ta mig till stallet ibland, men sist var förra sommaren. Då fick jag äran att rida Winnette. Hon har varit med länge, på gården som en familjevän äger. 

Ett så snällt djur har jag aldrig träffat tidigare. Hon kunde bokstavligen kramas när man klev in i boxen. Hon la huvudet på ens axel och tyckte att mysa var det bästa som fanns. Igår så gick hon bort, 25 år gammal. Jag har svårt att acceptera att hästar inte blir mycket äldre än så; hon kommer verkligen att saknas.