.

Ja, alltså jag GÖR inte så mycket nu i dagarna förutom att vandra mellan vänner och ordna i lägenheten. Idag blev det en tur till kohagen för att fresta några utav dessa korkade djur med morötter. Det gick sådär. Då undrar ni kanske "hur kan det gå sådär att mata en ko med en morot?". Då ska jag svara er; för att de förstod inte att de kunde äta moroten. De stirrade länge, och de stirrade väl. En utav dem åt seda men tappade moroten och glodde förvånad på den oranga tingesten på marken. Den låg kvar tills vi plockade upp den.

Tänk så befriande att vara en så enkelt fungerande varelse.
Imorgon inviger jag universitetstermin no 3 och jag har inte funderat särskilt mycket över det. Märkligt måhända, eftersom att mitt enda syfte med att bo här nere är att faktiskt studera. Jag börjar långsamt förstå att den sommar jag knappt upplevt som en sommar har börjat lida mot sitt slut. Det är september, det är plugg, det är smockfyllda campuslägenheter och det är kvällar med te och kära vänner.
Värre hade jag kunnat ha det.