.

"Kolla en balkong", var det Sara sa innan hon skuttade ut på takplattorna utanför fönstret. Det var liksom inget snack om att man skulle sitta just där, just då, och kika ut lite över Vesterbro medan dagens starka solljus började blekna.

Dagarna i Danmark bestod självklart utav kära återbesök med människor som jag delat mitt livs resa med, men det var också dagar där jag fick ta mina nya bästa med mig. Vi vandrade omkring i Köpenhamn, umgicks med Danskarna, gick på nått sjukt 80-tals disco och fikade längst kanalerna. Riktigt fina dygn med dessa underbara människor.

Här hemma är det dammigt. Jag är inte här så mycket just nu. Jag behöver inte vara det. Att sitta vid mitt vingliga bord och äta är det jag gör, innan jag åter beger mig i ut för att vara ute eller för att gå hem till någon jag håller av. Igår sprang jag hurtigt och slog mig sedan ned på en äng, här på campus där det är vitsippor överallt och studenterna flockas på varenda liten plätt dit solen når. Det är Maj, och Maj har redan erbjudit så mycket att kontot är tömt och framför mig är så mycket att jag undrar när jag faktiskt ska ha tid att damma av här inne.

Jag bryr mig inte så mycket om det som inte är viktigt. En skön känsla som andas nuet.