.

Det är lite löjeväckande att jag efter tre dagar med studerande 10-17 och lite mer därtill, har insett att jag hade glömt hur det var att verkligen lägga ned energi på studierna. Det jag lär mig i denna utbildning är i högsta grad relevant och applicerbart på det verkliga livet, men med tanke på det låga studietempot under perioder så tappar jag mig själv och får inte igång motivationen.

Det är en behaglig känsla att sitta här, sunkig som fan och med mer arbete kvar, eftersom att jag tror att det kommer bli bra och framförallt så kommer det att vara värt mödan. Fascinerande dessutom hur man lär sig mer än vad man själv insett, och hur härligt och rent utav underbart det är att faktiskt kunna saker. Kunskap måste vara bland det bästa som finns. Just nu så vill jag ut och rädda världen genom att transformera regionala organisationer och dela med mig utav min visdom (nu är jag fullt medveten om att jag överskattar min förmåga) för att lösa problem.

Jag menar bara att det är ett positivt tecken att jag har vaknat ur min mental studie-dvala. Förvisso lagom till sommaren, men jag kommer ändå att behöva den här optimistiska känslan när jag skriver uppsats under helgen.