.

Livet har aldrig varit svart, och det har aldrig varit vitt. Men vet ni; det är inte heller grått. Jag tror att verkligheten vi lever i är en utav skiftningar, dessa beroendes på vilken dagsform man själv är i, samt hur de människor man möter kommer att bete sig. Vi är alla skiftningar. Jag vore ingenting utan mina vänner tänker jag fastän jag vet att jag vore någonting. Jag hade bara varit helt annorlunda. Vad hade jag tyckt och tänkt om världen om jag växt upp annorlunda? När har jag varit som gladast?

Jag har aldrig alltid varit en glad person. Jag har aldrig alltid lidit utav min ångest. Händelseförlopp i mitt liv avser vissa personer under specifika förhållanden och därför får jag inte tro att negativ historia ska upprepa sig. Kanske ska man gå in i livet med ett stilla förstånd. En medvetenhet om det man inte vet, det föränderliga, och att vi alla är olika. I mina allra olyckligaste perioder har jag likväl kunnat finna stor glädje i något annat, och jag tror minsann att människor omkring mig överraskar varendaste dag.

Det ligger någonting oerhört värdefullt i det lilla. Jag hade inte velat acceptera livet utan allt det där lilla; dofterna, färgerna, kommentarerna, smakerna, lustarna, känslorna. Jag älskar att tycka om. Jag älskar att inte tröttna på skämt som berättats många gånger om. Jag kan omöjligen föreställa mig en värld där jag inte får dela min värld med de som jag tycker ska dela den. Jag skäms ibland för min öppenhet men tror samtidigt att jag hade varit ledsen utan den. Och fanns det ett eget ord för tacksamhet gentemot den familj som alltid har utstått och tröstat så hade det varit det som jag brukat nu. Jag älskar dem mest för att jag helt enkelt älskar dem, men jag älskar dem också för att de älskar mig.

Jag ser andra människor och jag förstår dem ofta inte, för visst är det väl så att vi utgår ifrån oss själva? Dessa skiftningar. Man måste ta reda på mer innan man vet och ibland får man aldrig veta. Tänka sig att om jag inte hade byggt vidare på vissa små möten så hade jag varit en annan idag och jag vet inte ens på vilket sätt. Jag vet att jag också hade varit annorlunda om det inte vore för det som gått förlorat.

Livet är aldrig alltid bra och det är aldrig alltid dåligt.
Men vi lever varje dag.

Det är så lätt att förändras. Förlora, förlåta, ge, ta, bemöta, gå miste om, missförstå, fela, känna. Och man behöver inte alltid uppskatta det, detta liv. Det behöver inte alltid vara bäst och vackrast och det är aldrig en tävling om vi inte gör det till en. Livet är innehåll. Alla de gånger jag inte velat gå upp ur sängen för att jag inte har tillåtit mig själv att inse att det funnits en mening. Alla de gånger som jag upptäckt först efterråt att min hand vilar mot min bröstkorg, och hjärtat däri, eftersom att jag blivit så överväldigad av det vackra.

Vi lever.