.

Jag tycker det är väldigt trist att ordet "trevlig" har fått en lite banal stämpel. Om någon frågar hur en kväll var och man svarar "den var trevlig", så arbetar det mer som ett kodord för att det kanske inte var så kul eller knappast någonting man gick miste om om man inte kunde komma.

Men jag har så otroligt trevligt med mina nya bekantskaper. Vi sitter där med varsin kopp te, någon form utav kaka, och vi pratar och berättar både stort och litet. Och det är bara så trevligt? Så trivsamt? Vi låter som förtidspensionärer men vi är bara lugna och härliga. Detta är jag fäst vid, det som är tryggt och anspråkslöst. Man kan vara sig själv på ett mycket behagligt sätt.

Och med detta intro så inleder jag en dag som redan är varm. Jag vaknade utav borrmaskiner utanför och blev inte irriterad, för det påminde mig om sommarmorgnar där pappa byggde altanen nedanför mitt fönster för några år sedan. Och det påminner mig om alla de gånger grannens hantverkare har passat på att börja tidigt eftersom att vädret äntligen tillåter. En viskning om att snart, snart har vi en fot i sommaren.