.

Jag tycker om att låta cool. Det är ingenting jag förnekar. Det är verkligen hur lattjo som helst att befinna sig i en situation där man får slänga ur sig en kommentar som i just det sammanhanget får en att framstå på ett visst sätt.

Jag tar igår som exempel.
Jag och en vän samtalade med ett par utbytesstudenter. En utav dem hade just kommit hem från Paris. Det lät som att hon kom från USA, så förmodligen är ju Paris ett exotiskt resmål och en plats hon har hört mycket om förut. Mytomspunnen stad, det där. Så talade hon om hur häftigt det hade varit och allt festande hon hade roat sig med, och nämnde också att därför hade hon ju inte haft tid att gå till så många turistattraktioner.

Så jag tar tillfället i akt och slänger ur mig "Yeah, well Paris is a cool town to just hang around in". Hon ser medhållande på mig och jag har lyckats med att ge intrycket utav att jag är sådär världsvan och relaxed. Som om jag brukar ta eftermiddagsplanet till Paris, liksom. Ta en liten tur förbi Champs-Elysée och vidare in på någon ball klubb som ligger undangömd, fika på ställen där jag känner igen baristan. Så lät det.

Sanningen?
Jag har varit i Paris två gånger med familjen, allt vi gjorde var turistigt, jag var inte gammal nog att festa och jag känner mig inte hemma i staden för fem öre. Men det är ju en cool stad att hänga i, liksom.


"Hänger" i Sacre-Coeur. (för fem år sedan, innan jag fann mig själv. eheh)