avicii
Vilken helg! Det gör ont att gå på grund utav dels fotskada, dels ett intensivt dansande och hoppande, jag har sovit typ fem timmar per natt och det har inte funnits några lediga stunder.
Men alltså, Avicii - vilket RÖJ!
Jag har aldrig varit på en spelning som denna förut, avsedd för dans och klubb på större arena. Det är skam att jag inte har gjort detta, för det är ju precis vad jag älskar. Att stå och skrika högt med armarna uppsträckta medan introt till Levels börjar spelas, alla vet exakt när basgången ska komma igång, förväntan stiger och BAM, hela Globen börjar hoppa. Den låt som fick mig att boka biljett var Fade into Darkness, jistanes, så skönt det var att gunga med i den och låta känslan skölja över en.
Sådant får jag energi utav. Jag får rysningar. Jag vet inte varför, men jag har varit så ända sedan jag insåg att jag älskar den här typen utav musik. Det finns vissa stämningar som gör mig så exalterad att jag helt enkelt ger efter för känslan och bara skriker och studsar och ÄLSKAR att få göra det. Sedan går jag och fånler i några dagar, drömmer mig tillbaks till en basgång som vibrerar och känslan utav att bara inte bry sig om så mycket annat.
Nu kan jag knappt bärga mig till Summerburst. Avicii var verkligen ruskigt duktig, men det kommer ju vara en dream come true att se David Guetta.
Ingenting mer konkret har jag att säga. Eller jo, men tid finns inte. Imorgon till 13 ska jag ha skrivit en analys och svarat på ett gäng frågor eftersom att jag helt enkelt inte har hunnit med under helgen.
CiaoPOOOOOOWWWWW!
Men alltså, Avicii - vilket RÖJ!
Jag har aldrig varit på en spelning som denna förut, avsedd för dans och klubb på större arena. Det är skam att jag inte har gjort detta, för det är ju precis vad jag älskar. Att stå och skrika högt med armarna uppsträckta medan introt till Levels börjar spelas, alla vet exakt när basgången ska komma igång, förväntan stiger och BAM, hela Globen börjar hoppa. Den låt som fick mig att boka biljett var Fade into Darkness, jistanes, så skönt det var att gunga med i den och låta känslan skölja över en.
Sådant får jag energi utav. Jag får rysningar. Jag vet inte varför, men jag har varit så ända sedan jag insåg att jag älskar den här typen utav musik. Det finns vissa stämningar som gör mig så exalterad att jag helt enkelt ger efter för känslan och bara skriker och studsar och ÄLSKAR att få göra det. Sedan går jag och fånler i några dagar, drömmer mig tillbaks till en basgång som vibrerar och känslan utav att bara inte bry sig om så mycket annat.
Nu kan jag knappt bärga mig till Summerburst. Avicii var verkligen ruskigt duktig, men det kommer ju vara en dream come true att se David Guetta.
Ingenting mer konkret har jag att säga. Eller jo, men tid finns inte. Imorgon till 13 ska jag ha skrivit en analys och svarat på ett gäng frågor eftersom att jag helt enkelt inte har hunnit med under helgen.
CiaoPOOOOOOWWWWW!
Kommentarer
Trackback