.

Medan jag går på konserter och lallar runt i alldeles för höga klackar, en helg i Mars, så är min bästis och samtalar med den danska klimatminisern. Jag är alltid så stolt över det hon gör, min brush, och jag har upphört vara förvånad över att hon gång på gång gör sådant som jag inte riktigt fattar hur man gör.

Det är skönt att ha en vän med en sådan drivkraft. Speciellt när det gäller att kämpa för klimatet, ett mål som jag delar. Att engagera sig för någonting man tror på är alltid att stå i motvind när det handlar om att hantera obekväma sanningar. Att gång på gång bli ifrågasatt, bemöta öppet cyniska uttalanden, att andra människor gärna tar sin skepsism och uttrycker den utan att förstå att deras ord inte gör annat än att slå sprickor i det man jobbar för att uppnå.

Jag har alltid behövt förklara och försvara. Förut gällde det min (fortfarande) stora vilja att ha en frisk miljö, och idag gäller det min utbilding. Flera människor frågar mig varför jag läser det jag gör, vad jag någonsin ska kunna bli; flera människor säger till mig att "det där kan ju inte du ändra på". Människor som försöker få mig att förstå hur naiv jag är som tror att jag kan förändra. Vet ni vad jag känner då? Åt helsike med det. Åt helsike med att vara för bekväm i att inte engagera sig och reagera. Åt helsike med att försöka fördumma mina ambitioner bara för att deras är annorlunda.

Som person har man val. Låt mig vara ifred med mina!

Jag hämtar mycket motivation och inspiration hos de som stöttar, och hos de som kämpar för liknande saker. Det är just därför jag är ständigt imponerad utav min Carro. Kom ihåg att du är min Idol!

We're in this together.


Klimataktion i Köpenhamn under helgen.