.

Jag står inte ens ut med tanken på att man aldrig får tillbaks vissa utav de saker man saknar i livet. Längtan är åtminstone någonting som går över, man längtar efter det man ska få uppleva igen även om det känns jobbigt att det ligger en bit in i framtiden. Men saknad? Den är inte alltid en som kan läka. Ibland är saknad ett stilla tillstånd, nästan oföränderligt, ett man lever med och som kanske med tiden inte känns lika påtagligt. I alla fall inte tills man plockar fram den och låter den kännas nästan färskt och åter brännmärkt inombords.

Livet kommer ju med nytt. Kanske finns där något som faktiskt är bättre, känns bättre, än det som man saknar så förbannat mycket. Men det är inte alltid enkelt att se så klart. Och ibland ligger det helt enkelt på andra nivåer, där ingenting kan ersätta det som har gått förlorat. Ett liv.

Ikväll är det saknad som jag känner.