your fear of the leading light

Slog precis igång videon från summerburst-livesändningen. Tänker att det hade varit skönt - att stå där igen. Bara vifta och vråla och svettas och hoppas och ha ont i kroppen fast på ett jävligt bra, värdigt sätt.

Jag tänker - vad skönt att stå där och tänka på ingenting förutom hur härligt det kan kännas att hoppa som en idiot till en basång, en enkel melodi med ett budskap endast om man väljer att lyssna på texten och lägga någon vikt i den.

Nu bär kosan av till Vimmerby under morgondagen. Jag har helt enkelt inte förmått mig själv att skriva på sistone. Det är som om jag är tömd på inspirationen. Den smyger mest runt i kulisserna just nu. Jag står inne i ett centrum varenda dag och det är precis så inspirationsfattigt som jag hade förväntat mig, jag vet ju hur det blir. Timmarna går så långsamt när man inte har någonting att göra förutom att sopa och göra presentpåsar baserade på tesorter som man har gått igenom om och om igen. Jag blev på fullast allvar exalterad av att det idag blev elavbrott. Jag gjorde en grej av det. Tyckte att jag hade en story. Men det är ju faktiskt nästan fascinerande ointressant för vem som helst att få informationen att "idag stod jag i en mörk butik i över en timme och kunde inte hjälpa några kunder för att kassan var avstängd, ja, till och med kyl och frys hade lagt av! det var blixten som slog ned någonstans".

Ja, som sagt, vem bryr sig? Jag borde blogga om sådant man bryr sig om men det kräver 1) genuin ansträngning 2) tid. Jag är sommarlat.
 
Men när ni minst förväntar er så kommer det fortsatt dyka upp massa stoj här. hej sålänge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback