.

Jag slår mig ned med mina tankar en liten stund. Det klingar en nybekant pianoslinga i bakgrunden. Jag är fylld utav intryck men lugn ändå; har en fullsmäckad vecka men ser fram emot det eftersom att jag är trött på sysslolösa stunder.

Det är lustigt vilka enkla medel som krävs för att ett oroligt sinne ska bli glatt. Idag var det slask överallt ifrån en regning natt, vacker snö var utdömd och skorna blöttes tills man inte längre brydde sig om att akta sig för alla vattenpölar. Men jag lånade hunden Felix, den bedårande krabaten. Han ville så gärna in i den blöta skogen och inte kan jag väl neka det till ett par bruna, snälla ögon? Så vi vandrade in, och medan tassar blev toviga i knähög vintersörja så kunde jag inte låta bli att notera hur Felix öron var spetsade som på en ivrig häst, och hur det liksom fladdrade fluffiga pälspartier i takt med hans dansande steg.

Sådant gör mig glad. Även den gråaste, slasksigaste söndagen i Småland. Vissa upplevelser har den effekten på mig; jag kan klappa en len hästmule under en stund och känna mig lugn i flera timmar efter. På samma sätt så kan jag byta humör inom sekunder om jag hör vackra musikstycken. Det är enkelt att känna. Man gör det hela tiden. Det är också möjligt att vända en känsla till en annan, för att det finns de delar inom en som inte vill vara utbytningsbara, men som ändå är helt okej med att inte alltid stå i centrum.

För det är ju så. Blir man blöt om fötterna, så kan man alltid byta strumpor.