.

Återblicken på mina säkerhetsmisstag fortsätter. Vi är i Thailand denna gång också. Konstigt nog ett land där jag gjorde de flesta av mina mest katastrofala beslut, fastän det var där jag spenderade den kortaste perioden. Kanske är det så att övermodet kommer fram på en plats där det finns mycket andra turister.

Hur som haver. Nu kör vi.
Del TRE: Att anlända till en okänd plats mitt i natten.

Målet med min Thailand-tripp var att nyttja Bangkok och alla bussleder som utgår därifrån för att åka ner till kusten i Södra delen utav landet. Där finns nämligen paradisiska strandlängor och öar utanför Ao Nang. Jag bokade en buss som avgick sju på kvällen. Då skulle man vara framme till morgonen, lagom till soluppgång tänkte jag. I mitt huvud så skulle jag anlända på någon halvsömnig liten station där jag kunde slå mig ned ett par timmar innan incheckningen på mitt Bed&Breakfast skulle börja gälla.

Sagt och gjort! Åker genom Thailand en mörk Decembernatt. Kan inte riktigt somna, utan halvdåsar stillsamt i takt med att bussen rullar från en okänd plats till en annan. Det börjar bli obekvämt att sitta efter ett antal timmar och jag suckar när jag tänker på hur långt det är kvar. Just därför är det till min stora förvåning som bussen runt 05-bläcket stannar upp, tänder lamporna och börjar tömmas på folk.

Det vi har anlänt till är alltså Krabi Bus station. Det är en för tillfället stängd byggnad i en gränd. Mörkret ligger över stadsdelen, och där finns inga taxi-bilar. Jag har såklart inte den blekaste om vart jag ska; jag hade antagit nativt att om en buss är schemalagd att anlända någonstans så bör det ju finnas resemöjligheter vidare. De enda två turisterna förutom jag är ett Tjeckiskt par och fram kommer en kille med privatbil som erbjuder köra oss för en penning.

Vi sätter oss i bilen med denna vilt främmande man. Det var det enda existerande alternativet, om jag inte ville sitta ensam i en övergiven gränd i till soluppgången. Han säger att han känner till namnet på mitt boende och det visar sig vara en jackpot; han kör mig ända fram till dörren. Självklart är det stängt i receptionen och han tar därför sin egna mobil, ringer ett nummer och inom fem minuter så kommer hostelägaren ner i tofflor och tar emot mig med ett varmt leende. Jag betalar killen med bilen och slår mig ned i hotellreceptionen och skäms medan den nyvakna personalen förbereder mitt rum.

Så även om principen av att dels inte kolla upp saker ordentligt och dels sätta sig i främmande människor bilar kan vara fullkomligen urdum så ordnade det sig osannolikt bra. Jag skäms fortfarande vid tanken på hur jag dök upp fyra timmar innan öppning och tvingade upp en gammal dam ur sin sömn, men ändå blev bemött så jävla fint.

Så, dumma mej men tack alla andra inblandade!