hypokondri



Varför vrider man på huvudet? Det gör väl ingen normal människa i sin ensamhet ändå?

Jag är lite trött. Lite sleten. Har nämligen legat vaken länge inatt på grund utav smärtor i högerbenet, nedanför knäet ända ut i tårna. Till slut kändes det liksom som att vaden höll på att svälla upp. Och ironiskt nog, så är en utav mina största och säkerligen mest ologiska rädslor här i livet att jag ska dö utav en blodpropp. Eller blodförgiftning. Men inatt var det alltså min stora rädsla att min vad svullnade på grund utav blodpropp och att jag skulle dö ensam och plågsamt här hemma som spökade,

Kul va? Otoligt charmigt, det där med hypokondri. Minst lika charmigt är det att det alltid slutar med att jag tänker "äh, skitsamma, jag är fan för trött för det här" och somnar lugnt in och tänker att om jag nu får en propp så märker jag väl det.

God morgon måndag, i alla fall, jag lever och har seminarie om en halvtimme.
Dags att förbereda mig mentalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback