home is wherever I'm with you

Jag satt idag och lyssnade upprepat på Edward Shape & The Magnetic Zeros - Home. För er som inte är bekanta med låten, eller kanske inte funderat på texten, så lyder refrängen

"Home, let me go home, home is wherever I am with you
".

Så jag lyssnade på låten. Den är så fin och trallvänlig. Samtidigt så läste jag runt i lite bloggar, som jag ju brukar. Och så dyker ett foto upp i en utav bloggarna, ett fotograferat stycke ur en bok. Slutet på stycket lider som följer

"It was a love letter to Elizabeth, and in it he told her what he wanted.
Home was where Elizabeth was, and he wanted to come ome.
She's kept that letter by her bedside ever since."


En utav de första sakerna som slår mig är slumpen, förstås. Snarlika budskap om inte identiska. Det blir så övertydligt att detta ju stämmer. Mer än massvis utav tillfällen har jag ägnat åt att påminna mig själv om att min längtan till att leva på andra platser krockar med det faktum att jag är hemma med de jag älskar. Jag räds inte pauser ifrån varandra ens hälften så mycket som jag räds förlust. Att tappa kontakten om man är ifrån varandra för länge. Och saknaden, såklart. Den räds jag fastän jag vet att den kan vara oerhört fin och bekväm.

Sedan skulle jag vilja ha någon speciell att vara med. Det skriver jag inte nu för att det har varit alla hjärtans dag och en smärre ensamhet har nått mig. Min dag har varit mycket trevlig. Jag vill alltid ha mer kärlek! Så är det.

Home, let me go home.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback