.

Sjuhundratrettioåtta dagar sedan.

Solen gick ned för evigt. Eller så fastnade den på himlen för dig. Det blir aldrig tid för mig att veta, hur grässtrån reste sig i samma stund som du lade dig ned.

Här så låter vi fortfarande våran hud känna av ljumma sommarvindar. Gråsmekta vyer låter sig finnas till vårat stora förtret den här sommaren, då vi alla önskar värme för att orka med ännu en vinter. Fordon far över hela landet för att ta oss till sommarstugor och flygplatser. Vaga försök att dölja bitterheten då vi vaknar ännu en morgon till regndroppar smattrandes genom vidöppna sovrumsfönster.

Din sista sommar var vackrare. Jag minns den som glänsande; grönskan, blå himmel, vita moln. Det kanske är en efterkonstruktion i mitt huvud. Jag hade frågat dig om jag kunnat.

Det var sjuhundratrettioåtta dagar sedan och datum förblir symboliska. Tiden som passerar är mer skrämmande. Saknaden som återvändsgränd lämnar inte mycket till tröst; en kär vän ersätts aldrig utav kalendermånader av nya intryck. En kär vän har en röst som man alltid vill minnas och jag lovar mig själv att inte glömma bort.

Du blev min bryska påminnelse om att livet har en ände. Du förstärkte min tro till att ta till vara på vad som finns under mina fötter. Du byggde vidare på min vilja att göra skillnad i den här världen. Du var glädje, stöd, värme. Du lärde mig vad det innebär att vara stark. Kanske kan man inte begära mer utav en själ som var så rastlös.

Evig nyfikenhet är någonting jag måste lära mig att leva med, för jag undrar så vad du hade sagt om mitt liv just nu. Den bestående omöjligheten att få prata med dig igen gör avståndet mellan oss vid som en hel livstid.

Jag ser att himlen spricker upp lite nu. Altanen där du har suttit omgiven utav dina vänner börja sakta men säkert torka upp efter nattfukten. Snabbt spelas det upp i mitt huvud hur du generat säger "oh, hello" på knacklig engelska till en tjej på festen som du inte visste om var från USA. Du frågade plötsligt varför alla pratade engelska och små skratt spred sig runt det sporadiskt ihopsatta långbordet. Det var en kväll utav varenda kväll som någonsin funnits då vi inte visste att du skulle lämna oss.

Glädjen varje gång du klev in genom min dörr kom inte ifrån en förnyelsebar källa.
Sista gången vi sågs förändrades allting.

Borta idag. Men en vän resten av mitt liv.