.

Det känns som att oavsett vad jag skriver så spelar det ingen roll. Att det är helt meningslöst. Jag skulle kunna ta bort min blogg, alla mina foton på facebook, sluta upp med smink och allt vad det heter. Släppa alla tecken som tyder på egocentrism. Ännu bättre; ta bort min facebook, skaffa spotify i telefonen så att jag ändå har den musiktillgång jag älskar, stänga ner datorn och börja om.

Jag vill ignorera många utav mina erfarenheter. Inte längre tänka, eller agera, som om de vore relevanta för hur jag agerar nu. Bara vara... öppen. Inte bry mig om det som inte är lönt. Vara lite mer enkel. Jag står inför utbildningsbeslut. Det har jag gjort förut och ett bra tag kändes det som att det var rätt, men nu undrar jag.

Kommer jag någonsin nöja mig med någonting, om jag inte byter tankesätt? Om jag inte byter om. Accepterar förändring. Och förstår att livet kanske gör en del mot mig, men det är jag som avgör vad det mynnar ut i. Det finns alltid de situationer där man blir ledsen, där det går fel, men jag är väl den som kan styra hur fel, eller hur mycket det påverkar.

Om man är medveten om en logiskt tanke så borde man väl kunna styra sig själv i den riktningen, trots motsträviga känslor? Bevisligen så fungerar det inte i alla fall att leva efter sina egna, logiska resonemang. De man anar att man mår bäst utav i slutändan.

Min poäng är.. Om jag ens har någon. Att det är så mycket man gör och tänker på som känns rätt meningslöst och jag undar varför jag, ni, du, gör det? Varför läser ni ens det här? Min text känns jävligt meninglös.

Jag är i en mycket konstig sinnesstämning.