.

Det strilar verligen ner regn här borta. Jag brukade tycka om regn rätt mycket förut, men på den tiden så var det en bristvara som erbjöd mys. Idag är det vardag. En konsekvens av att flytta till Småland, men samtidigt en liten sådan med tanke på vad Småland har fört med sig.

Imorse cyklade jag uppförs i motvind och anlände blöt in till en liten tandläkarklinik där alla hälsade som om vi hade anledning. Vi skulle allesammans genomlida en undersökning där vi får olika instrument i munnen och ofta gör det ont, men i vänterummet kändes det mer som om vi allihop satt tillsammans på en terminal och väntade på flighten till Phuket. Stämningen var god. Den är ofta det här.

Jag försöker formulera någon slags berättelse om hur det känns just nu, livet. Och varför. Men det är liksom fint att ha det som det är och låta det vara så utan att överbehandla det. Jag är glad och lugn och harmonisk, och jag är impulsiv och ostrukturerad. Det jag vill göra just nu är inte att skriva på den hemtenta som precis lades ut, jag vill istället gå till pianot i IKEA-salen och spela Imagine om och om igen eftersom att jag fick lära mig den av en ny bekantskap häromdagen och vill att den ska sitta i ryggmärgen. Och jag tycker det är så förbannat kul.

Jag tycker att det är så förbannat härligt just nu. Jag är som en oansvarig idiot rent skolmässigt, men så vet jag också att jag är tillbaks om ett par dagar och jag tänker inte ens försöka hejda den våg utav förnöjsamhetskänslor som råder just nu.

Jag kan inte ens skriva ett stukturerat blogginlägg just u och jag älskar känslan utav att dagarna som går fort faktiskt är värda i sin enkelhet.