.

För några år sedan så hade jag en vän (jag undrar ibland vart han har tagit vägen) som rekommenderade ett band till mig, The National. Jag minns att jag där och då fastnade alldeles särskilt för deras fantastiska skiva The Boxer, då särskilt låten Fake Empire.

Men de glömdes bort lite. Det är så med vissa musikkärlekar. Därav, häromdagen när jag återigen slog igång dem på spotify, så var det nästan löjligt rörigt i bröstkorgen för lilla mig. Dom är om möjligt bättre idag. Jag vill tipsa er också ifall ni är sådana som erhåller tålamod att klicka på länkar som läggs ut i bloggar.

Klicka här.
Bäst just nu: Runaway och Sorrow.

En djupare röst är svårt att hitta. Jag kan liksom ta på stämningen. Vara i den. Utan att överdriva, så älskar jag detta band. Det är bara så himlarns jävla underbart att lyssna på dem, somna till dem, kramas till dem, nynna med lite lätt.

Japp, som rubriken avslöjar; jag är besatt och det är konsoliderat.