.

Jag kom på när jag läste ett par utav mina inlägg att de med enkelhet kan misstolkas. Det jag menar när jag slänger ur mig ofantligt stora ord, som "meninglös" är ju en fokus på vad som får en själv att må bra och inte. Får någonting mig att må bra, oavsett om det är hur banalt eller kan anses vara hur löjligt som helst, så är det ju inte meningslöst. Om jag älskar att spela spindelharpan på min dator i 20min varje kväll innan jag somnar så kan detta anses lite slöseri med tid, men för mig är det inte det, det får mig att slappna av.

Däremot, energiförödande aktiviteter som får en att må dåligt. De man gör bara för att eller för att det är en vana eller för att det är vad som förväntast utav en; dom känns än mer meningslösa.

Det går att dra det längre förstås och ta i åtanke att även det som får oss att må dåligt kan stärka oss i slutändan, därmed är det heller inte meningslöst. För självklart, hade alla alltid haft det bra och varit glada och aldrig upplevt motgångar hade vi förmodligen varit relativt körda i huvudet. Men! Jag känner mer att det är givande att ta sig igenom svåra saker, hantera dem. Inte låta dem nagga på dig. Det är inte bra att gå runt och naggas utav negativa saker. Det är nog ändå relativt meningslöst när bearbetning övergår till ältande eller när genuin vilja övergår till känslan utav tvång.

Jamen hörrni, god morgon.