.

Bilden är från 2004 skulle jag tippa, Annika 15 år gammal.
Min medryttarhäst hette Campari och gav mig många, många härliga stunder Vi brukade galoppera på stubbåkrar och rida längst sjön upp till travbanorna i Väsby, han och jag. Där stod vi och tittade ut över den lilla enkla orten; jag reflekterandes och han med tankarna på mat. Vi hade det bra vi två.

Hästar alltså. Gotta love em.
Jag minns när jag hälsade på honom sommaren efter jag slutat rida honom regelbundet. Då klampade han fram i hagen med spetsade öron, la huvudet på min axel och visade att han minsann kände igen sin gamla ryttare. Det var fint som fan.

(Vad jag gör uppe såhär sent? SKA VÄL NI SKITA I!? BÖVELENS! BLIR SÅ FÖRBANNAD!! Eller inte, nej, jag hade inga lakan och tvättrummet var upptaget länge. Livets lotteri.)