.

Höstluft.

Jag har alltid tyckt om den friska känslan i hösten. Den mörka himlen i kontrast till gatulampor med små löv om foten, som glänser lite i duggregn. Att man känna kylan, men man fryser inte. Det är mest ett uppvaknande ur sommardvalan, den där man nästan alltid hinner lura sig själv att värmen är någonting man har tid att ta för given innan den smyger iväg.

Det är liv och rörelse här, som vanligt.
På min korta promenad hem från en vän så gick basgångar i otakt med varandra och skratt klingade i trapphus och längst trottoarer. Ett universitet stod i mitten av kvarteren, för en stund bortglömt, för att här finns annat än studier att tänka på varenda kväll om man så önskar.

Här inne är det ganska tyst, ingen antydan till att det är fest inte många meter ifrån mig. Jag antar att hyresvärdarna har insett vikten av bra ljudisolering i studenlägenheter. Här kluckar det bara lite besvärligt från kylskåpet, och fläktens brummande har jag för länge sedan accepterat som en naturlig bakgrundsstämma.

Sätter på lite musik och tänker att hösten är välkomnen.
God natt.