.

Nu har jag bott här borta i en månad!

Jag förväntade mig att livet här utan eget boende, med nya ständigt nya ansikten, akademiska studier och småstad skulle vara tufft för mig till en början. Jag var väldigt nervös.

EEEEEEEP - Wrong!
Klart det har känts konstigt stundtals, och det gör det fortfarande, men det har ju gått så galant så det inte är klokt i övrigt. Jag menar, bara alla nya vänner - hade middag här igår med fyra tjejpolare och sedan trillade rommie-Kajsa in efter några dagar i Stockholm. Så sitter man uppe och pratar och har sig inpå natten. Det känns bara så chill och naturligt. Dessutom hoppar jag mellan olika grupper i klassen under föreläsningarna för att få lära känna så många som möjligt, och tamejfan, det finns nog ingen som inte är trevlig och go.

Ska hem till Stockholm några dagar nästa vecka och kommer på mig själv med att redan ha separationsångest. Hur gulligt är inte det? Nu återstår en vecka med enbart pluggaktiviteter inför tentan, sen när jag far till Stockholm och tillbaks så blir det för att flytta in i min egna lya här på campus. Tänka sig va.

Bör nämnas också att innehållet i min utbildning är så givande i sin relevans så att jag tror jag kommer känna mig som en supermänniska när jag gått här ett tag.

Någonting säger jag mig att jag har hamnat rätt... rätt.