have you forgotten what it's for?
Har du hört det senaste?
Allting du har i ditt badrumsskåp. Hårgele, tandborste, tops, papper.
Allting som står i ditt skafferi. Mjöl, pasta, bönor, te.
Allting du någonsin har haft på dig. Byxa, tröja, jacka, vante, halsband.
Allting du använder för att kommunicera. Telefon, dator, iPad.
Allting du någonsin har druckit.
Allting som du någonsin har rört vid, smakat, köpt, använt, tittat på, slängt, haft på dig, tvättat dig med, druckit.
Det fick du av naturen.
Jag har spenderat helgen omgiven utav människor som bryr sig om miljön. Somliga har varit aktiva i partier, somliga organisationer, somliga på sin fritid, somliga via sina skolor.. Somliga försöker sprida ett budskap till sina nära och kära. Men gemensamt för alla är att de gör någonting för att det har insett att hoppsan, det finns faktiskt ingen tid över. Och det finns verkligen ingen som är medveten som inte bär ett ansvar.
Jag har försökt i flera år att dels att få andra att förstå utan att de ska känna sig obekväma och pressade, dels att leva mer som jag själv lär. Med tiden så har min passion för miljön tagit pauser, eftersom att det har varit annat i mitt liv som har tagit över tanke och hjärta. Det har börjat återhämta sig, och i helgen väcktes delar av mig.
Man kan aldrig tvinga någon att agera, men man kan inspirera andra till att känna viljan att göra någonting. Det här är ett känslosamt ämne för mig, miljön. Det har varit det för mig i många år och det är en utav få saker som jag ofta inte ens kan diskutera för att det helt enkelt är för viktigt, för att jag tappar formuleringar som är tillräckliga gällandes vad som sker på vår planet helahelahelahelatiden alltid överallt nununununu!
Jag måste bara säga det här i klarspråk:
Kära alla som läser det här.
Det finns en grund vi alla står på och den är klimatet. Det är den som tillåter oss här hemma att dricka rent, äta varierat, röra oss mellan platser; allt det där vet ni. Men ni vet också att fossila bränslen som används i produktioner, att ytorna som används till massodlingar, att fisket som krävs för att mäta våra behov, att skogarna som skövlas för att vi ska få billiga möbler; ni vet att alla de här sakerna är del utav en cirkel som är ond.
Och såhär är det. Ni kommer aldrig att komma undan. Det är ett fakum att vi har problem framför oss. Det finns inget val, det handlar inte om viljan att bry sig eller inte. Det handlar om att vi just nu står i ett läge där vi måste ändra på oss.
Varför?
Ja, för det första.
Om vi fortsätter med fossila bränslen i den här takten - fast det finns andra alternativ - så kommer vi nå en 2-gradig höjning utav medeltemperaturen. Vet ni vad som händer då? Då börjar permafrosten i norra delarna på jorden tappa sitt fäste och släpper ur metangas som legat i marken. Den här metangasen är värre än koldioxid, och kan skapa en acceleration som kan leda till temperaturhöjningar och ekosystemsrubbningar vi inte ens kan förutspå idag.
Vi fiskar ut haven. Fisken skulle bokstavligen ta slut om vi fortsätter såhär.
Glaciärerna smälter, och believe it, vattenhöjningarna kommer att dränka ögrupper som vi så vackert vill kalla för paradis och besöka när vi har gift oss.
Inom några år kommer Borneos regnskogar försvinna, arterna dö ut helt, och detta för att möta upp våra konsumentbehov. Behov som vi har skapat ur intet; behov som inte behöver finnas och garanterat inte måste vara ohållbara.
Jag tror redan att ni vet allt detta.
Och om ni gör det, och om ni inte gör någonting åt det, är det då för att det är svårt att förstå hur det här kommer att påverka oss med åren? Är det för att det ligger i framtiden och det är svårt att ta till sig?
Fattar vi inte att när vi står där om ett par decennier, så kommer det inte spela någon roll hur mycket fina prylar vi har shoppat upp, och hur gott det var med all fisk och allt massproducerat kött som vi äter så mycket att det gör enorm skada på klimtet, och att det inte var värt att ta inrikesflyg för att tåget tog ju för lång tid och vi tyckte vi var viktigare än miljön -
Fattar vi inte, att det INTE KOMMER ATT VARA VÄRT DET.
INTE ÖVER HUVUD TAGET.
Det är ett skämt; vi skövlar regnskog vilket släpper ut koldioxid och förintar arter, detta gör vi för att odla sojabönor som ska användas som foder till djur som lever trångt i misär så att vi ska kunna äta kött två gånger om dagen varje dag i veckan - när det egentligen inte ens är nyttigt eller nödvändigt att äta det så mycket, och att det är för att vi vill ha det så billigt och massproducerat som vi måste odla arealer med proteinrika sojabönor att ge till djuren. För att inte tala om palmoljan. Den vi har i godis och sminkprodukter för att den är ju billig, glöm att vi skövlar ännu mer unik regnskog för det.
Vi använder källor som inte är förnybara precis hela tiden, hur jävla pisskorkat är inte det? Förlåt mig, men hur kan människan vara så ofattbart hjärndöd när vi samtidgt är så himla intelligenta?
Hur är det möjligt? Jag undrar verkligen det, för det är fascinerande och idiotiskt på samma gång.
Det kommer bli naturkatastrofer, nya sjukdomar och självklart den vanliga obalansen: fattiga kommer att få ännu mer torka, svälten kommer breda ut sig, naturkatastroferna kommer drabba dem hårdast och vården kommer att nå dem sist.
Och utanför våra egna intressen, varför ger vi oss själva rätten att förinta arter som här levt här vid våra sida under håla våran period på jorden? Eller till och med levt och utvecklats längre? Ska vi utplåna dem för att vi vill ha vårat - när vi inte ens behöver ge upp allt och ändå kan ge dem fortsatt liv?
Vet ni vad som är värst.
Att det handlar om ekonomi alltsammans. För vi har lösningarna. Jag vet att varenda individ inte kommer att börja agera, framförallt för att majoriteten av jordens befolkning har så pass låga livsvillkor (då snackar jag inte att de inte har råd med bilar och NIKE-skor utan att de inte har mat och rent vatten och sjukvård) så de har verkligen inte tiden att agera, oftast inte möjligheten heller. Och vi som har det är ofta alldels för egoistiska. Så då är det ju bra att forskare har hittat massor utav energikällor som kan ersätta fossila bränslen, right?
Men det är ju för dyrt. Och politiker spelar ofta med andra intressen.
Jag fattar inte hur jag ska få fram det jag vill ha sagt, jag blir så otroligt upprörd. Det finns ingenting som gör mig mer förbannad än den här själviska apatin. Och hur folk kan rycka på axlarna. Jag är också arg på mig själv - tro mig, hur ska jag kunna ge upp möjligheten att resa och hälsa på vänner utomlands, att åka över haven, när jag måste flyga och jag vet att det är bland det värsta mot miljön? Att jag gör det för "min egen utvecklings skull" såsom när jag flög mellan öarna i Asien?
Somliga säger "men Annika, du måste ju leva också"
Vem säger att en förutsättning för ett gott liv är att ha möjligheten att flyga till andra sidan jorden för egenintressets skull - varför skulle inte det vara ett privilegie man helt enkelt måste åtnjuta via tåg, båt, sådant som är dyrare och tar med tid. Vad säger att vi egentligen har rätten att förorena jorden för att vi vill åka på charter i en vecka?
"För att vi vill leva lite".
Men sen då?
Hörrni.
Men sen då?
Varför ska vi minska just inrikesflyg?
Varför inte skriva flyg där det finns realistiska alternativ istället för just inrikesflyg?
Det är väl sjukare och märkligare att flyg idag, när vi har både bro och X2000 fortfarande är ett så vanligt färdsätt mellan Stockholm och Köpenhamn - en sträcka på cirka 65 mil än att människor flyger mellan Stockholm och Kiruna, en sträcka som är nästan dubbelt så lång. Trots att den sistnämnda resan sorterar under det så förhatliga inrikesflyget.
Klimatet bryr sig inte om nationsgränser och flygresan mellan Stockholm och Köpenhamn är absolut inte mer befogad än den mellan Stockholm och Kiruna, utan tvärtom eftersom sträckan Stockholm-Kiruna är längre än många utrikesresor och det dessutom idag inte existerar något realistiskt alternativt färdsätt för många av de resor som görs på sträckan.
Stockholm -Oslo och Stockholm -Helsingfors är också exempel på sträckor där det är ganska normaliserat och vanligt att ta flyget trots att bil eller ännu hellre tåg ofta är ett realistiskt alternativ på den ena sträckan och båt på den andra. I bägge fallen är avståndet nästan hälften så kort som det mellan Stockholm och Kiruna. Men dessa resor har jag nästan aldrig hört någon som ondgör sig över i riksarkivet beklaga sig över.
Jag är övertygad om att man måste sluta fixera sig vid själva nationsgränserna när man pratar om realistiska alternativ till flygresor och människors ansvar att välja mindre miljöskadliga färdsätt. Det som är relevant är faktiskt inte om flygresans start och och mål ligger i samma nation utan hur lång sträckan är och om det finns andra realistiska alternativ till flyget.