.

Alldeles för en stund sedan så var min lilla lägenhet full med vänner, såna där ifrån helt olika delar av landet, med olika erfarenheter. Samtalen blir alltid nyanserade, och det är skönt att vara omgiven av människor som är så avslappnade som de här tjejerna är.

Nu sitter jag här vid fönstret igen.
Persiennerna nerdragna, så det är inte riktigt så olustigt som det låter. Jag sitter inte och spejar på mina medmänniskor, även om jag kanske när en liten förhoppning att få tillgång till tvättstugan snart och den ser jag ju härifrån... Underligt upptagen även såhär dags, kan konstateras.

Tänker att om jag börjar lära mig av läxor som jag har fått erfara här i livet, så kanske jag kan nå den optimala vägen till ett obekymersamt liv. För egentligen, handlar inte livet om hur man ser på saker? Oavsett hur bra eller dåliga de kan vara - kommer man inte såsmåningom till tröskeln av eget val?

Nej, alltså jag vet inte.
Måste börja inse att det inte finns ett svar till allt.