.

CSN har kommit.
Det här är en väldigt farlig stund på månaden. Jag sneglar på kontot. Inser att när jag har betalt tågbiljett hem, räkningar och hyra så finns kanske inte ett överflöd kvar. Men nu ser det ju så mäktigt ut där på kontot.

Då brukar det gå ungefär såhär:

Blir glad-!
Betalar räkningar.
Åker till stan.
Köper först det jag behöver. Sedan går jag lös på sånt jag vill ha.
Går ut och festar ganska mycket närmsta dagarna.
Börjar fika som en jävla dåre inom de närmsta två veckorna.
= Måste snåla med käk resten utav månaden.

Ett helt osund balans som jag nu har upprepat i tre månader.
Nu är det ju dock såhär att dessa pengar också ska räcka till... JULKAPPAR *gulp*.

Samtidigt så skulle jag vilja hantera ämnet CSN lite. Den här veckan har det ju uppmärksammats att studenter och kårer vill ha en höjning utav månadsbidraget. Jag håller inte med.

Nu tänker jag vara lite tråkig.
Vilka tror vi att vi är egentligen, studenterna i Sverige?
Pengarna vi har nu räcker till mat, hyra, kurslitteratur, nödvändigheter och att ta tåget hem ett par gånger per termin. Jag tycker själv att det känns väldigt tråkigt ibland att känna att jag inte kan spara några pengar eller att jag ibland måste avstå vissa saker.

Men när man lägger ner massor utav pengar på att festa till exempel så blir det förbaskat orimligt att vi ska ta pengar ifrån staten för att finansiera det. Och nu när julafton närmar sig så får man kanske komma överens med sin familj om att man chillar lite med presenthysterin.

Jag blir bara trött på de ständiga kraven att kunna köpa det vi känner för. Istället för att lära oss leva snålt. Lära oss att är man student kanske det inte är meningen att man ska råd att åka på weekendes utomlands, eller att man ska konsumera när man har lust.  Jag tycker själv att det är svintråkigt, just eftersom att jag är van vid att vara väldigt slösig. Nu kommer jag att få jobba under loven för att ha en buffert när det blir tight.

Det finns områden där det är lite disfunktionellt med nuvarande bidraget.
Jag tycker exempelvis att många studenlägenheter har väldigt höga hyror, sådant skulle behövas tas tag i. En vän till mig betalar typ femhundra kr mer än mig och bor på tre gånger ytan, och då bor hon i Stockholm. Jag har inte ens ett fungerande element och min dörr är trasig, ändå betalar jag mest per kvm på hela campus. Det är frustrerande. Och det känns inte så jäkla uppmuntrande att jag inte har haft råd med lampor på två månader, men det kan ju ha att göra med att jag har slängt ut pengar på impulsköp.

Jag har råd med ekologisk mat, engångslinser och att gå ut varje vecka utöver de nödvändiga utgifterna. Då måste det ju vara så att det finns ett litet svängrum i det nuvarande bidraget.

Mitt intryck är att vi studenter klarar oss. Och om staten nu skulle höja bidraget med säg 50 kr skulle det inte hjälpa oss ett dyft, däremot så skulle det kosta enorma summor skattepengar varje år om det ska gå till hundratusentals studenter. Tänk då om vi skulle kräva en verklig höjning, säg 300kr i månaden. Det skulle bli hysteriskt dyrt.

Sverige är rikt. Men jag skulle hellre se att pengar investerades på andra håll.
Till exempel på bidrag till unga eller ensamstående föräldrar, äldrevård eller att faktiskt satsa på att flyktingar ska få en ordentlig nystart in i Sverige.

OBS! Detta skrev jag med hänsyn till birdag+lån.


Min lamplösa lilla lägenhet, där jag valde att hyra lastbil och köpa gamla fina möbler istället för att exempelvis investera i lampor och sådant som behövdes främts. Mitt beslut.