.

Där sprang tiden iväg.
November har vaknat i takt med en omställning till vintertid.
Här sitter jag. Det var dimmig inatt, en förvarning om att det skulle se ut såhär idag. Det är grått, grått, och nu har det plötsligt fallit så mycket löv att vissa utav träden är mer bruna än gula. Som om naturen vet att nu är det en ny månad.

Förra året den här dagen så var jag på Borneo. Bara en sådan sak.
Det känns inte helt realistisk när jag sitter i Småland med utsikt över cykelställ och studentlägenheter. I min första lägenhet, dessutom. Jag vet inte vart jag trodde att jag skulle befinna mig nu, när jag stod på Borneos mark för ett år sedan. Det sköna är att jag förmodligen inte ens tänkte på det. Jag satt väl där i soffan i vardagsrummet och log när Mike och Lasse blev totalt överkörda av Camilla i ett kortspel.

Jag skulle kunna säga "Jag saknar det och vill tillbaks".
Och visst var det en fin tid. Men den här första november trivs jag bra med att sitta i Småland, i min första lägenhet, och titta ut över cykelställ och studenlägenheter.

Under dagen kommer fler löv att falla bort.