.

Så vaknade jag upp i Taiwan för första gången.


Första dagen var jag rätt ängslig men tog mig ut och hittade restaurangen "Just pasta" i det mysiga kvarteret, precis runt hörnet från mitt hotell. Kände mig otroligt utittad. Någon berättade för mig att rent generellt så tycker Taiwaneser synd om folk som äter ensamma. Om man nu kan generalisera så, så är det nog sant. Jävlar vad de tittade.


Jag var bara så fascinerad över neonljusen. Och den här gatan var inte ens i närheten lika belyst som många andra. Det är en syn som bara inte finns i i Europa.


Ser ni skylten där borta, 85? Det är ett Café. En kedja som finns över hela ön. De har den mest mumsiga Caramel Macchiaton. Så sött. Sliskt. Perfekt för Annika-i-Taiwan. Precis mittemot bodde jag på våning 9. Sprang alltid ner å morgonen och köpte den där Macchiaton, och lite goda steam buns. Helsike. Det kan jag sakna. Att ha en fast rutin i ett kvarter så långt långt borta, att känna igen varenda närliggande kvarter även fast jag inte kan läsa en endaste liten skylt.

För bara ett år sedan.