.

Denna banbrytande effektivitet!
Idag har jag jobbat sedan tidigt, bokat hostel till nätterna i Belfast om bara drygt en vecka, städat, åkt in till stan och haft en lång fikastund med Dominique, gått på min lillkusins födelsedagsfest och alltsammans har trots allt hunnits med fastän typ två timmar spenderats med buss och tåg.

Har vid ett flertal tillfällen grott fram små ämnen att filosofera över här i bloggen men sedan hejdat mig. Mitt tempo är väldigt högt just nu, på vissa sätt, och det jag främst lyckas undvika när jag flänger kring så mycket är ju det klassiska övergrubblandet.

Jag skulle kunna välja att känna mig nedstämd över ett flertal saker just nu, men jag väljer bort det. För att jag kan. Pratade om det idag medan mitt Rooiboste svalnade på en uteservering i en av stans mest aktiva gångvägskorsningar; att våga välja. Vilja välja. Kunna välja.

Och när jag ser på livet så ter det sig ibland enkelt, men också så märkligt. Om många kan vända sig till glädje, och de i logiken vet om detta, varför vrider de sig inte om och känner av hur bra livet får vara? Varför sitter jag ibland med hakan i mina händer och tänker att det är svårt, när det inte är jag själv som lider?

Mycket ska vi känna. Men den är också av högsta värde, den där möjligheten att kunna känna såsom vi kan. Sedan kan man inte alls klämma in alla dessa känslor i någonting enhälligt positivt, förstås.. Vissa tar för mycket utav det ena. Vågen fixar inte det.

Livet är väl en balans.
Och att balansera är rätt hårfint.